archaeon

Torsdag, trött. kompis födelsedag, fika, handla, städa, fixa.

Möta tjocka släkten för pizzamiddag och ha väldigt trevligt.
Promenera med kusin L hem genom natten.
Sova.

Fredag och begravning.

Det var väldigt fint.
Kistan var vit och rosorna djupt röda.
Det var svalt och stilrent och orgeln ljöd.
Prästen talade och vi hade tid att tänka.

Vårsolen strålade och vädret var underbart på kyrkogården.
Fåglarna kvittrade glatt och vi hade dystra miner.
Sönerna, sonhustrun och barnbarnsmaken bar henne till graven,

Och sänkte henne där mot den sista vilan.
Vi gav henne rosor och ett sista ord.

Vi åt lunch tillsammans och stämningen var trots tillfället god.

Vi pratade minnen och fröjdades åt tvillingbäbisar och fotografier.

Vi var samlade alla, alla som hon gett liv och sett leva.

Vi åt middag tillsammans och jag njöt av att ha dem nära.

Jag gick en kvällspromenad och blev arg över att återigen vara tvungen att försvara mig, speciellt nu när jag är så osäker.
Jag blev irriterad över att mina prioriteringar inte duger när jag inte ser skillnaden mellan våra.

Lördag städa hos farmor.
Mer fika.
Arg och borta.
Jag orkade inte röra mig, engagera mig.
Det var så mycket som var fel och jag var arg och ledsen.
Stackars P fick hålla om mig när jag inte ens orkade prata eller förklara vad som var fel.
Jag var så himla trött.

Träffa H och M. Dricka vin.
Gå ut, dricka alkohol och dansa i ett mörkt varmt rum tills jag är underbart yr och inte behöver tänka.

Vara irriterad över hur otroligt lång vägen hem är klockan tre på morgonen.

Igår var en bra dag hemma-hemma och idag är jag så himla trött.
Jag är trött och less för jag orkar inte med.
Jag orkar inte med för mycket social aktivitet eller för mycket intryck.
Jag har inte slappnat av på fyra dagar.
Stackars P fick en utskällning av mitt dåliga humör i morse och idag har jag varit helt trött.
 Jag sov halva dagen och nu orkar jag bara en sak: att lära mig virka.

Och det går segt!
Jag känner mig som om jag är tillbaka i lågstadiet och allt blir snett, vint, och fult.
Jag känner i frustration att jag inte hittar maskorna eller räknar rätt.

Precis när jag tycker att jag fått greppet om det så upptäcker jag att det har jag ju inte alls.

Jag har stor lust att bara slänga allt i soporna och köpa mig ett par stickor för att bevisa att det finns någonting jag faktiskt kan.

Det ska jag inte.
Nu ska jag lära mig det här om jag så ska sitta hela veckan!

Vilket jag vill, för det finns inget annat i hela världen jag orkar med.

Jag är trött.