Onsdag..
Torsdag, vecka, alltid.
Har star tiden still som en gammal rommersk staty, lika vacker, statlig, gammal, sliten och ensam.
Har flyter tiden stadigt, som vattnet under ponte vecchio, och anda finns det alltid oandligt mycket kvar, anda strommar den med samma kraft.
Har ar tiden som en pol mellan de gamla gatstenarna i regnet, stilla, omatlig, standigt i pafyllnad och i skakning, men alltid den samma.
Har ar tiden som min dusch, ibland sa pataglig sa den branns, ibland sval och behaglig, ibland isande kall och utelamnande.
Har sitter jag och snyltar pa nagon annans lunch, for att jag ar hungrig och gratis mat ar bra, jag ska hem och ata min egen fattiga mat snart.
Ikvall ska jag ga ut med T, trots att ingen av oss har rad.
Jag har upptackt en hemsk sak! Jag missar bokrean i sverige i ar! ...inte for att jag har pengar, men om jag var hemma skulle jag nog ha rad anda.
Jag missar ocksa typ den forsta vintern pa lange med alskad kyla och mycket vacker sno, och att aka slalom och drick varm choklad till en bra film.
Jag missar semlor och kalla hander.
Jag ar sa trott pa mig sjalv.
Jag trivs har. Jag tycker om att vara har. Jag gillar florens och personerna har och kommer aldrig angra att jag akte hit. faktiskt.
Men anda ar jag inte nojd.
Jag kan ga runt som vanligt, ma som valigt, sjunga pa en beatleslat och vara nojd med livet och sa BOM. sa ar jag inte dar langre.
Sa ar jag ensam under ett tacke och det enda jag orkar gora ar att sova och dromma om varen.
Det enda jag orkar gora ar att tanka och tanka andlosa tankar om saker som jag anda inte kan andra, anda inte kan gora om.
Om livet. Om hur stort det ar, om hur kort det ar, om allt som ar forsent och forbi, om allt som jag annu inte gjort och om allt som jag vill gora, men inte nu, for nu vill jag sova.
Jag kanner mig som fem ar gammal och anda ar jag over hundra.
I ett tidlost morker, fange under en filt av liv.
Vem och vad ar jag. Hur ska jag leva har?
Plagad av tanken att alla gar igenom det har, alla klarar av det har.
Jag reser mig upp och gar ut. Det spelar ingen roll vart, och livet kommer sakta tillbaka.
Men hur lange?
Jag har varit duktig och pluggat den har veckan.
Nu ska jag luncha.
Livet kommer senare. Kanske kommer det inte alls. Kanske kommer jag alltid vara en tidlos fange i mig sjalv? Kanske kommer jag alltid leva?
Jag vet inte.
Ikvall ska jag ga ut fast jag inte har rad, idag ska jag luncha och plugga.
Livet i florens flyter pa under Ponte Vecchio, vackert glansande i varsolen, dmmigt och dolt, mystiskt och lockande, standigt i rorelse men anda alltid det samma.
Har star tiden still som en gammal rommersk staty, lika vacker, statlig, gammal, sliten och ensam.
Har flyter tiden stadigt, som vattnet under ponte vecchio, och anda finns det alltid oandligt mycket kvar, anda strommar den med samma kraft.
Har ar tiden som en pol mellan de gamla gatstenarna i regnet, stilla, omatlig, standigt i pafyllnad och i skakning, men alltid den samma.
Har ar tiden som min dusch, ibland sa pataglig sa den branns, ibland sval och behaglig, ibland isande kall och utelamnande.
Har sitter jag och snyltar pa nagon annans lunch, for att jag ar hungrig och gratis mat ar bra, jag ska hem och ata min egen fattiga mat snart.
Ikvall ska jag ga ut med T, trots att ingen av oss har rad.
Jag har upptackt en hemsk sak! Jag missar bokrean i sverige i ar! ...inte for att jag har pengar, men om jag var hemma skulle jag nog ha rad anda.
Jag missar ocksa typ den forsta vintern pa lange med alskad kyla och mycket vacker sno, och att aka slalom och drick varm choklad till en bra film.
Jag missar semlor och kalla hander.
Jag ar sa trott pa mig sjalv.
Jag trivs har. Jag tycker om att vara har. Jag gillar florens och personerna har och kommer aldrig angra att jag akte hit. faktiskt.
Men anda ar jag inte nojd.
Jag kan ga runt som vanligt, ma som valigt, sjunga pa en beatleslat och vara nojd med livet och sa BOM. sa ar jag inte dar langre.
Sa ar jag ensam under ett tacke och det enda jag orkar gora ar att sova och dromma om varen.
Det enda jag orkar gora ar att tanka och tanka andlosa tankar om saker som jag anda inte kan andra, anda inte kan gora om.
Om livet. Om hur stort det ar, om hur kort det ar, om allt som ar forsent och forbi, om allt som jag annu inte gjort och om allt som jag vill gora, men inte nu, for nu vill jag sova.
Jag kanner mig som fem ar gammal och anda ar jag over hundra.
I ett tidlost morker, fange under en filt av liv.
Vem och vad ar jag. Hur ska jag leva har?
Plagad av tanken att alla gar igenom det har, alla klarar av det har.
Jag reser mig upp och gar ut. Det spelar ingen roll vart, och livet kommer sakta tillbaka.
Men hur lange?
Jag har varit duktig och pluggat den har veckan.
Nu ska jag luncha.
Livet kommer senare. Kanske kommer det inte alls. Kanske kommer jag alltid vara en tidlos fange i mig sjalv? Kanske kommer jag alltid leva?
Jag vet inte.
Ikvall ska jag ga ut fast jag inte har rad, idag ska jag luncha och plugga.
Livet i florens flyter pa under Ponte Vecchio, vackert glansande i varsolen, dmmigt och dolt, mystiskt och lockande, standigt i rorelse men anda alltid det samma.
Hit the road Jack
Japp.
Lordag morgon vid tiotiden fann jag mig plotsligt sittandes i en lite bla bil, tillsammans med tre manniskor som jag egentligen inte kanner, resandes mot ett mal som jag inte riktigt var hundra pa. ...
Skolan skulle namligen ha arrangerat en dagstur med buss till en fin stad som ligger ratt nara florens, men eftersom jag och mina kurskamrater ar inaktiva, lata manniskor och inte anmalde oss sa installdes resan.
Och tur var val det!
Istallet for att ta en buss till en stad, ga runt och titta, och sedan aka hem, hyrde vi en bil och akte runt precis vart vi ville.
Det var chickie, froggie, fashion och mamma.
Mamma B (som ar mamma for att hon ar aldst, och dessutom betalade lite mer av bilhyring och hotell an vad vi sma stackars fattiga barn gjorde) som borjade kalla mig chickie nagon gang under eftermiddagen av den enkla anledningen att jag ar yngst i gruppen. Froggie och Fashion ar S med sin grona jacka och T som alltid ser helt perfekt ut.
Hur som helst ar vi fyra ersoner som ser heeelt olika ut, men kommer valdigt bra overens. Och helgen spenderades heelt fantastiskt.
Det var som taget ur en film.
En bil, dammiga grusvagar, solglasogon och det underbara toskanska landskapet.
Total frihet.
Massor av fotografering, talienska marknader, vinprovning i vackra hus med stora tradgardar och fantastisk utsikt.
Korta promenader i pittoreska stader och en underbar lunch i en traditionell bar.
Pa kvallen tog vi in pa ett bead and breakfast i kedjan bh-hotels.com, med en skylt i rosa neon som antydde mer om en porrlya an det lite gammelengelska hotellet det paminde om.
Rummet var varmt, sangen var skon, utsikten var underbar, och pa sondagmorgonen kunde jag ta min forsta varmdusch for veckan.
Jag stornjot.
Frukosten var underbar och trevlig nar vi alla gjorde ett tappert forsok att halla konversationen pa italienska. F, M och F lyckades forstass battre an mig och jag nojde mig med att halvlyssna och njuta av en kopp gott te med honung samt massor av da dar franska sakerna som ar svingoda men antagligen inte nyttiga pa en flack.
Resten av dagen spenderades i mer eller mindre medeltida stader, mycket affarer och med italienska konversatoner pa blandade sprak.
Vi kom tillbaka till florens vid atta pa kvallen, trotta, men glada och nojda, och fast bslutna att strunta totalt i var laxa.
Helgen totalkrachade min budjet, men det ar ok, for den var mer an underbar, och idag bjuder de pa frukost i skolan och jag snyltade till mig sa mycket att jag knappast behover kopa lunch idag.
Ett problem lost i alla fall. :)
Mina planer for veckan ar att faktiskt borja plugga, och fa ordentligt med somn varje natt. annars ar mina armar oppna
vi amo!
Lordag morgon vid tiotiden fann jag mig plotsligt sittandes i en lite bla bil, tillsammans med tre manniskor som jag egentligen inte kanner, resandes mot ett mal som jag inte riktigt var hundra pa. ...
Skolan skulle namligen ha arrangerat en dagstur med buss till en fin stad som ligger ratt nara florens, men eftersom jag och mina kurskamrater ar inaktiva, lata manniskor och inte anmalde oss sa installdes resan.
Och tur var val det!
Istallet for att ta en buss till en stad, ga runt och titta, och sedan aka hem, hyrde vi en bil och akte runt precis vart vi ville.
Det var chickie, froggie, fashion och mamma.
Mamma B (som ar mamma for att hon ar aldst, och dessutom betalade lite mer av bilhyring och hotell an vad vi sma stackars fattiga barn gjorde) som borjade kalla mig chickie nagon gang under eftermiddagen av den enkla anledningen att jag ar yngst i gruppen. Froggie och Fashion ar S med sin grona jacka och T som alltid ser helt perfekt ut.
Hur som helst ar vi fyra ersoner som ser heeelt olika ut, men kommer valdigt bra overens. Och helgen spenderades heelt fantastiskt.
Det var som taget ur en film.
En bil, dammiga grusvagar, solglasogon och det underbara toskanska landskapet.
Total frihet.
Massor av fotografering, talienska marknader, vinprovning i vackra hus med stora tradgardar och fantastisk utsikt.
Korta promenader i pittoreska stader och en underbar lunch i en traditionell bar.
Pa kvallen tog vi in pa ett bead and breakfast i kedjan bh-hotels.com, med en skylt i rosa neon som antydde mer om en porrlya an det lite gammelengelska hotellet det paminde om.
Rummet var varmt, sangen var skon, utsikten var underbar, och pa sondagmorgonen kunde jag ta min forsta varmdusch for veckan.
Jag stornjot.
Frukosten var underbar och trevlig nar vi alla gjorde ett tappert forsok att halla konversationen pa italienska. F, M och F lyckades forstass battre an mig och jag nojde mig med att halvlyssna och njuta av en kopp gott te med honung samt massor av da dar franska sakerna som ar svingoda men antagligen inte nyttiga pa en flack.
Resten av dagen spenderades i mer eller mindre medeltida stader, mycket affarer och med italienska konversatoner pa blandade sprak.
Vi kom tillbaka till florens vid atta pa kvallen, trotta, men glada och nojda, och fast bslutna att strunta totalt i var laxa.
Helgen totalkrachade min budjet, men det ar ok, for den var mer an underbar, och idag bjuder de pa frukost i skolan och jag snyltade till mig sa mycket att jag knappast behover kopa lunch idag.
Ett problem lost i alla fall. :)
Mina planer for veckan ar att faktiskt borja plugga, och fa ordentligt med somn varje natt. annars ar mina armar oppna
vi amo!
ancora venerdi
Jag skulle ljuga om jag sa att den ha veckan inte varit ett helvete.
Jag skulle ocksa ljuga om jag sa att den varit det hela tiden.
Ensamheten har hunnit ikapp mig och jag har pa nagot vis for forsta gangen fattat hur lang tid tva manadr ar, kanske for att jag slutligen bestamt mig for att stanna har hela tiden ut.
Jag vill verkligen inte, jag vill bara hem.
Igar stadade jag koket i lagenheten dar jag bor och jag langtade hem sa jag nastan inte kunde andas.
Kroppen kandes som bly och trycket over min lungor hotade att kvava mig.
Anledningen var nog att jag insag att aven om jag nastan spendrat mer tid i den lilla lagenheten pa trappvagen an i min egen lilla lagenhet sa kommer det har aldrig att bli mitt hem.
Har stadar jag for att jag tycker att jag maste, for att jag har ett ansvar mot min vardighet men ocksa till min hyresvard. I hemmastad och i mitt eget lilla oranga (nu roda forstass) kok stadar jag for att JAG vill ha ordning, for att MINA saker ska vara rena och for att jag trvis nar mitt hem ar fint. Florens ar inte mitt hem, och det slog mig sa fruktansvart hart att jag bara ville do.
Men.
Jag har anda beslutat mig for att stanna.
Jag vet inte varfor. Av manga anledningar antar jag. Och jag ska vara helt arlig nar jag sager att jag inte vet hur jag kommer att ma nar jag kommer hem.
Igar tillat jag mig att ma skit.
Jag har sovit hela veckan (forutom nar jag gjort saker med folk fran skola eller varit pa lektioner), jag har inte orkat ta tag i mina laxor (och upptackt att man inte tanker sa bra och logiskt nar man stressgor laxorna till frukosten precis nar man vaknat), och helt enkelt gett upp.
Men sa kan man ju inte halla pa. De har veckorna skulle ju bli min traning i att tanka possitivt?
Igar gick jag till affaren sent pa kvallen, kopte brod, apelsinjuoce och choklad till middag, drankte produktivt mina sorger i en god (i alla fall for mig) maltid, och tillat mig att lasa hela natten.
Nu: har jag matt daligt pa riktigt och tagt ut det rejalt, och nu ar det dags att rycka upp mig.
I helgen ska jag umgas med harliga manniskor och pa sondag SKA jag plugga, och antligen borja gora det jag i princip kom hi for. och sen ska jag ha en fin tid har. och lara mig saker. framforallt att tanka possitivt och njuta av nuet, jag ar inte en nuet-manniska, men jag kan se de klara fordelarna med det.
*thurubestamd*
Sa ha en trevlig helg mina kara vanner, och onska mig lycka till!
Jag skulle ocksa ljuga om jag sa att den varit det hela tiden.
Ensamheten har hunnit ikapp mig och jag har pa nagot vis for forsta gangen fattat hur lang tid tva manadr ar, kanske for att jag slutligen bestamt mig for att stanna har hela tiden ut.
Jag vill verkligen inte, jag vill bara hem.
Igar stadade jag koket i lagenheten dar jag bor och jag langtade hem sa jag nastan inte kunde andas.
Kroppen kandes som bly och trycket over min lungor hotade att kvava mig.
Anledningen var nog att jag insag att aven om jag nastan spendrat mer tid i den lilla lagenheten pa trappvagen an i min egen lilla lagenhet sa kommer det har aldrig att bli mitt hem.
Har stadar jag for att jag tycker att jag maste, for att jag har ett ansvar mot min vardighet men ocksa till min hyresvard. I hemmastad och i mitt eget lilla oranga (nu roda forstass) kok stadar jag for att JAG vill ha ordning, for att MINA saker ska vara rena och for att jag trvis nar mitt hem ar fint. Florens ar inte mitt hem, och det slog mig sa fruktansvart hart att jag bara ville do.
Men.
Jag har anda beslutat mig for att stanna.
Jag vet inte varfor. Av manga anledningar antar jag. Och jag ska vara helt arlig nar jag sager att jag inte vet hur jag kommer att ma nar jag kommer hem.
Igar tillat jag mig att ma skit.
Jag har sovit hela veckan (forutom nar jag gjort saker med folk fran skola eller varit pa lektioner), jag har inte orkat ta tag i mina laxor (och upptackt att man inte tanker sa bra och logiskt nar man stressgor laxorna till frukosten precis nar man vaknat), och helt enkelt gett upp.
Men sa kan man ju inte halla pa. De har veckorna skulle ju bli min traning i att tanka possitivt?
Igar gick jag till affaren sent pa kvallen, kopte brod, apelsinjuoce och choklad till middag, drankte produktivt mina sorger i en god (i alla fall for mig) maltid, och tillat mig att lasa hela natten.
Nu: har jag matt daligt pa riktigt och tagt ut det rejalt, och nu ar det dags att rycka upp mig.
I helgen ska jag umgas med harliga manniskor och pa sondag SKA jag plugga, och antligen borja gora det jag i princip kom hi for. och sen ska jag ha en fin tid har. och lara mig saker. framforallt att tanka possitivt och njuta av nuet, jag ar inte en nuet-manniska, men jag kan se de klara fordelarna med det.
*thurubestamd*
Sa ha en trevlig helg mina kara vanner, och onska mig lycka till!
- ciao ciao!
Suck.
Jag har just sett VARLDENS samsta film. Jag lovar.
Jag sag den i skolan sa tack och lov kostade den mig inget, men allvarligt, den var mer mer mer an samst! Och da inte for att jag typ inte forstod vad de sa... For jag forstod vad filmen handlade om.
..Eller... att saga att filmen hade en handling ar att ge den alldeles for mycket cred samt samtidigt forolampa allt som innehaller nagorlunda struktur,
Jag kankse ar svensk, mainstream och trakig, men jag foredar filmer som faktiskt har en logisk handlingsfoljd och som knyter ihop borjan och slut.
DESUTOM sa mar jag illa och har ont i huvudet eftersom italienare tycker att om man bara oppnar ett fonster och star dar sa ar det ok att roka inomhus.
ALLA roker.
Jag lovar, nar jag kommer hem kommer det visa sig att jag ar passiv rokare och kommer ha abstinensbesvar och typ sug efter ngt som jag inte ens vet vad det ar...
suck.
Igar var en hemsk dag.
Allt var fel. Allt var morkt och jag fick helt plotsligt tillbaka alla kanslor jag trodde att jag lagt bakom mig, anger, langtan, sorg, tommhet.
Inget kunde fa mig glad och ingenting verkade vart nagot over huvud taget.
Jag spenderade dagen i skolan med att ma skit och inte kunna tanka, jag gick pa jakt efter mat vid ett-tiden men det tog tid for att det verkade sa meningslost och jag var flera ganger pa vag att ge upp.
Jag fortsatte bara av den enkla anledningen att jag inte hade nagon annanstans att ta vagen an den lagenhet som jag igar hatade.
Nar jag kom hem spederade jag hela eftermiddagen sovandes eftersom jag inte orkade eller ville gora nagot annat.
Allt var bara fruktansvart svart.
Vid tio-elvatiden tvingde jag P att ringa mig igen och han drog upp mig pa ett helt fantastiskt satt, och nu ar jag igang igen.
TACK
Idag har det varit en helt fantastisk dag i skolan.
Pa grammatiklektionern tragglade vi igenom sant som vi larde oss forra veckan, och pa dialoglektionen skulle vi praktisera det i verkliheten genom att ha ladsade konversationer och jag kunde verkligen se stackars Ls (lararinnans) hopploshet nar vi alla totalstruntade i / glomde bort allt vi kunde for bara en halvtimme sen och improviserade oss med helt horribel grammatik igenom ladsades konversationer i affarer, telefonsamtal till doktorer och varandra.
Det roliga ar att det oftast ar ganska enkelt att komma pa ratt termer och saker att saga till varandra nar man INTE ar en del av en dialog, och alla sitter och fnissar och skrattar at varandra nar vi gor fel, och at stackars L som bryter ihop over bordet i frustration eller bara skrattar at oss (pa ett mycket vanligt och uppmuntrande satt) och tillslut sitter vi bara alla och fnissar at hur dumma vi ar.
Lektionen slutade med en valdigt underhallande lek dar L skrev ett ord pa tavlan, som vi inte visste vad det betydde, sen skulle vi alla forsoka skriva en text som beskrev vad vi trodde/ fantiserade ihop at det betydde, och hon skrev ner den exakta betydelsen, sen laste hon upp alla forslag for oss och vi skulle individuellt gissa pa det vi sjalva ansag mest troligt.
Aven detta resulterade till mycket skratt, i alla fall fran Ls sida.
Till min stora forfaran upptackte jag idag efter flmen att mitt internettag har stangt for veckan och jag borjade i panik leta efter ett nytt sadant i staden.
Nu sitter jag i en frammande omgivning med frammande manniskor, ikladd halsduk, jacka och tjocktroja samt mossa (det ar kallt nar det regnar) och knapar pa den har texten medan min mage river i hunger.
Jag fortsatter sa smatt mina experiment med gronsaker, aven om pengar nu borjar bli ett litet problem, da allt har ar dyrt.
Jag tycker om att laga mat och jag sjalvlar mig ett par anvandbara recept som jag har lust att forfina nar jag kommer hem, och har rad att kopa det jag egentligen vill ha i.
Men NU mina kara vanner, ska jag styckesindela mnia foregaende inlagg samt kolla BDB.
sea ya in giovedi..
Jag har just sett VARLDENS samsta film. Jag lovar.
Jag sag den i skolan sa tack och lov kostade den mig inget, men allvarligt, den var mer mer mer an samst! Och da inte for att jag typ inte forstod vad de sa... For jag forstod vad filmen handlade om.
..Eller... att saga att filmen hade en handling ar att ge den alldeles for mycket cred samt samtidigt forolampa allt som innehaller nagorlunda struktur,
Jag kankse ar svensk, mainstream och trakig, men jag foredar filmer som faktiskt har en logisk handlingsfoljd och som knyter ihop borjan och slut.
DESUTOM sa mar jag illa och har ont i huvudet eftersom italienare tycker att om man bara oppnar ett fonster och star dar sa ar det ok att roka inomhus.
ALLA roker.
Jag lovar, nar jag kommer hem kommer det visa sig att jag ar passiv rokare och kommer ha abstinensbesvar och typ sug efter ngt som jag inte ens vet vad det ar...
suck.
Igar var en hemsk dag.
Allt var fel. Allt var morkt och jag fick helt plotsligt tillbaka alla kanslor jag trodde att jag lagt bakom mig, anger, langtan, sorg, tommhet.
Inget kunde fa mig glad och ingenting verkade vart nagot over huvud taget.
Jag spenderade dagen i skolan med att ma skit och inte kunna tanka, jag gick pa jakt efter mat vid ett-tiden men det tog tid for att det verkade sa meningslost och jag var flera ganger pa vag att ge upp.
Jag fortsatte bara av den enkla anledningen att jag inte hade nagon annanstans att ta vagen an den lagenhet som jag igar hatade.
Nar jag kom hem spederade jag hela eftermiddagen sovandes eftersom jag inte orkade eller ville gora nagot annat.
Allt var bara fruktansvart svart.
Vid tio-elvatiden tvingde jag P att ringa mig igen och han drog upp mig pa ett helt fantastiskt satt, och nu ar jag igang igen.
TACK
Idag har det varit en helt fantastisk dag i skolan.
Pa grammatiklektionern tragglade vi igenom sant som vi larde oss forra veckan, och pa dialoglektionen skulle vi praktisera det i verkliheten genom att ha ladsade konversationer och jag kunde verkligen se stackars Ls (lararinnans) hopploshet nar vi alla totalstruntade i / glomde bort allt vi kunde for bara en halvtimme sen och improviserade oss med helt horribel grammatik igenom ladsades konversationer i affarer, telefonsamtal till doktorer och varandra.
Det roliga ar att det oftast ar ganska enkelt att komma pa ratt termer och saker att saga till varandra nar man INTE ar en del av en dialog, och alla sitter och fnissar och skrattar at varandra nar vi gor fel, och at stackars L som bryter ihop over bordet i frustration eller bara skrattar at oss (pa ett mycket vanligt och uppmuntrande satt) och tillslut sitter vi bara alla och fnissar at hur dumma vi ar.
Lektionen slutade med en valdigt underhallande lek dar L skrev ett ord pa tavlan, som vi inte visste vad det betydde, sen skulle vi alla forsoka skriva en text som beskrev vad vi trodde/ fantiserade ihop at det betydde, och hon skrev ner den exakta betydelsen, sen laste hon upp alla forslag for oss och vi skulle individuellt gissa pa det vi sjalva ansag mest troligt.
Aven detta resulterade till mycket skratt, i alla fall fran Ls sida.
Till min stora forfaran upptackte jag idag efter flmen att mitt internettag har stangt for veckan och jag borjade i panik leta efter ett nytt sadant i staden.
Nu sitter jag i en frammande omgivning med frammande manniskor, ikladd halsduk, jacka och tjocktroja samt mossa (det ar kallt nar det regnar) och knapar pa den har texten medan min mage river i hunger.
Jag fortsatter sa smatt mina experiment med gronsaker, aven om pengar nu borjar bli ett litet problem, da allt har ar dyrt.
Jag tycker om att laga mat och jag sjalvlar mig ett par anvandbara recept som jag har lust att forfina nar jag kommer hem, och har rad att kopa det jag egentligen vill ha i.
Men NU mina kara vanner, ska jag styckesindela mnia foregaende inlagg samt kolla BDB.
sea ya in giovedi..
Hai fame? - No. non ce l'ho.
Perche?
No lo so, sempre, sempre ho fame dopo le mie lezione, ma non oggi. Forse per ho mangato troppo la qesta fine settimana? Allora, sono qui, in la mia scuola, e è lunedi, dopo una fine di settimana benissima e abbastanza male. Ah, non parlate italiano? Forse inizo scrivere in svedese...
Tjaaaa!! Jag ar tillbaka igen, som ni kunde lasa i texten over, fran en helg som bade varit valdigt bra och lite jobbig. Den borjade helt fantastiskt kan jag tala om,
Pa fredag kvall traffade jag en ny tedeska fran skolan, och vi gick och at middag tillsammans pa en helt underbar restaurang pa andra sidan ponte vecchio (alltsa den mindre turistiga delen av florens).
Restaurangen hette la casalinga, och var kanske hur bra som helst! OMG vilket gott vin de hade, och OMG vilken god mat de hade (och jag var smart nog att folja kyparens smakrad till maten, aven om jag var nagot skeptisk och hellre ville ta ngt annat, sa gjorde jag som han sa, for alla vet ju hur kinkiga italienare ar nar det kommer till vad man ater till vad.). OCH vi lyckades ta oss igenom i stort sett hela middagen pa italienska!
Lordagen spanderades inte sa fantastiskt intressant (for er, men for mig) med en bok.
Pa morgonen fick jag varldens basta overaskning nar P ringde mig (och betalade for det) och vi pratade hur lange som helst, och hur mycket som helst och nu langtar jag hem hem hem hem!!!
Pa kvallen gick jag atrigen ut med tedeskan, till en bar/cafè/stalle dar man i princip dricker, ater pratar och lanar bocer/laser. Det var valdigt mysig och trevligt, och fylldes till bredden med glada italienska studenter pa kvallen.
Forst korde jag pa, "vorrei la bicciera di la scorsa ragazza" som troligen var helt fel formulerat men i princip efterliknar "jag tar det hon tog!" och det var.... det hade en fin apelsinsk forsmak men var TROPPO AMARO! (dvs alldeles for bittert for min krasna smak. sa nar det var dax for drink nr tva sa blev det "ge mig ngt gott" (posso... eeehhh... una cosa buono.. bere..?) - vodka? fragade barflickan (som lyckats lista ut vad jag menade) oh, vodka, nu talar du till mitt svenska hjarta tankt jag, och korde pa. ^^ vilket resulterade i en fantastiskt god vodkadrink.
Sa jag hade en trevlig lordagkvall..
Tedeskan ar sot och snall, aven om det ibland marks att det skiljer atta ar mellan oss. Hon pratar pa ett alldeles underbart satt "How do you say zat zing?" ^^
Sondagen... spenderades bade bra och daligt.
Jag tog en promenad och var glad forsta halvan av dagen, men mot kvallen borjade jag tanka igen och nu ar jag ledsen och trott. Ledsen och trott pa hela livet och full av saknan och... jag vet inte. Som jag brukar vara. Jag kommer inte ihag vad som triggade det men jag har borjat tanka pa forra sommaren och varen, och jag saknar A!! och hela mitt lilla gang, gemenskap och vanskap och en kompiskrets som jag aldrig haft det forut. Och nu ar aven den borta. Jag ar trott pa att allt jag tycker om bara varar korta perioder, jag ar trott pa forandring, och anda har den har resan visat mig att jag aldrig kommer att leva ett stationart liv.
sa? Idag hade jag planerat att ta en lang promenad, men jag kanske skjuter upp det och letar mig tillbaka till en mysig soffa i ett cafè fullt med bocker, och sjunker in och gommer mig i ngn annan vard ett tag.
vem vet.
No lo so, sempre, sempre ho fame dopo le mie lezione, ma non oggi. Forse per ho mangato troppo la qesta fine settimana? Allora, sono qui, in la mia scuola, e è lunedi, dopo una fine di settimana benissima e abbastanza male. Ah, non parlate italiano? Forse inizo scrivere in svedese...
Tjaaaa!! Jag ar tillbaka igen, som ni kunde lasa i texten over, fran en helg som bade varit valdigt bra och lite jobbig. Den borjade helt fantastiskt kan jag tala om,
Pa fredag kvall traffade jag en ny tedeska fran skolan, och vi gick och at middag tillsammans pa en helt underbar restaurang pa andra sidan ponte vecchio (alltsa den mindre turistiga delen av florens).
Restaurangen hette la casalinga, och var kanske hur bra som helst! OMG vilket gott vin de hade, och OMG vilken god mat de hade (och jag var smart nog att folja kyparens smakrad till maten, aven om jag var nagot skeptisk och hellre ville ta ngt annat, sa gjorde jag som han sa, for alla vet ju hur kinkiga italienare ar nar det kommer till vad man ater till vad.). OCH vi lyckades ta oss igenom i stort sett hela middagen pa italienska!
Lordagen spanderades inte sa fantastiskt intressant (for er, men for mig) med en bok.
Pa morgonen fick jag varldens basta overaskning nar P ringde mig (och betalade for det) och vi pratade hur lange som helst, och hur mycket som helst och nu langtar jag hem hem hem hem!!!
Pa kvallen gick jag atrigen ut med tedeskan, till en bar/cafè/stalle dar man i princip dricker, ater pratar och lanar bocer/laser. Det var valdigt mysig och trevligt, och fylldes till bredden med glada italienska studenter pa kvallen.
Forst korde jag pa, "vorrei la bicciera di la scorsa ragazza" som troligen var helt fel formulerat men i princip efterliknar "jag tar det hon tog!" och det var.... det hade en fin apelsinsk forsmak men var TROPPO AMARO! (dvs alldeles for bittert for min krasna smak. sa nar det var dax for drink nr tva sa blev det "ge mig ngt gott" (posso... eeehhh... una cosa buono.. bere..?) - vodka? fragade barflickan (som lyckats lista ut vad jag menade) oh, vodka, nu talar du till mitt svenska hjarta tankt jag, och korde pa. ^^ vilket resulterade i en fantastiskt god vodkadrink.
Sa jag hade en trevlig lordagkvall..
Tedeskan ar sot och snall, aven om det ibland marks att det skiljer atta ar mellan oss. Hon pratar pa ett alldeles underbart satt "How do you say zat zing?" ^^
Sondagen... spenderades bade bra och daligt.
Jag tog en promenad och var glad forsta halvan av dagen, men mot kvallen borjade jag tanka igen och nu ar jag ledsen och trott. Ledsen och trott pa hela livet och full av saknan och... jag vet inte. Som jag brukar vara. Jag kommer inte ihag vad som triggade det men jag har borjat tanka pa forra sommaren och varen, och jag saknar A!! och hela mitt lilla gang, gemenskap och vanskap och en kompiskrets som jag aldrig haft det forut. Och nu ar aven den borta. Jag ar trott pa att allt jag tycker om bara varar korta perioder, jag ar trott pa forandring, och anda har den har resan visat mig att jag aldrig kommer att leva ett stationart liv.
sa? Idag hade jag planerat att ta en lang promenad, men jag kanske skjuter upp det och letar mig tillbaka till en mysig soffa i ett cafè fullt med bocker, och sjunker in och gommer mig i ngn annan vard ett tag.
vem vet.
OMG
OMG vad dt ar anstrangande att lara sig saker!
Inte for att grammatik inte ar roligt, tvart om, det ar fantastiskt intrssant, men den sista kvarten av en tvatimmars totalbombning av min hjarna med nya regler, undantag, ord, verb, bojningar, tempus och ett helt nytt javla sprak och jag ar DOD! Jag vill bara ut och rora pa mig och tanka pa ingentng en stund.
Jag sitter dar och kanner hur mina tankar forsvinner och vandrar mot igar da jag satt och laste Hs blogg, som alltid lyckas fa mig att skratta, langta efter H, fa mig stolt over att jag lyckats fa en san underbar van, och fa mig avundsjuk for att jag aldri kommer att kunna skriva lika bra som hon.
Jag borjar tanka pa min egen blogg och pa mitt privata naapvrimo, och planerna ar igang. och sa...:
-A?
Jag tittar upp och undertrycker min impuls att slanga mig pa golvet och grata i uppgivenhet och fortvvlan. Istallet stirrar jag dumt pa tavlan och forsoker febrilt lista ut om "ho fiaducia con la mia mamma.."
Jag beslutar mig efter vad som kans som flera ar att jag inte bryr mig och chansar hejvilt pa "No, non ci ho." och far helt enkelt lita till min tur att jag inte sa ngt dumt eller uppenbart fel.
... sen tar lektionen slut och jag kollapsar over bordet och rinner ut genom rummet for att planera kvallen med en skolkamrat.
Igar var vi namligen ut pa middag och efter internettaget tog jag mig med karta och kompass pa ytterligare nya vagar for att traffa lite folk fran skolan, dricka en drink och ata. (om man betalar for driackan sa far man valja gratis bland smaratter.)
Eftersom det mesta bestod av kott sa var min middag basicly frukt, lite gronsaker, vodka och gradde.
Heh..
men jag klagar inte, jag tycker om alltihop, sa en kombination av dem kan ju aldrig vara fel, eller?
Nu sitter jag vid en av skolans datorer igen och maste ursakta den totala bristen av styckesindelning, eftersom aven om jag fixar det har, vill inte interner sammarbeta.
Jag har just haft min dialoglektion och har bytt till en underbar lararinna och trots att vi alla talar en mer eller mindre knoglig italienska sa ar konversationerna spontana och roliga och jag trivs valdans bra i min nya grupp.
I kvall ska jag som sagt ut pa genuin italiensk middag med en ny tedeska, dottoressa faktiskt, och det ska bli spannande och roligt.
Mina stora planer for alla hjartans dag ar tvatt och stadnng och om jag ar riktigt vild ska jag ta mig ner pa stan och kopa tandkram. Det ni!
Pa sondag vill jag ha viljestyrka nog att brja plugga pa riktigt, men om jag kanner mig sjalv ratt kommer jag nog snarare tillbringa dagen med en bok.
MEN, jag hoppas att er helg blir fantastsk, och att ni alla lasare har kul/ar kara/ gor vad n kanner for och sa ska ni fa en ny ej styckesindelad klump av mig pa mandag!
Ciao belli e belle e avete un benissima fine settimana!!!!
om man gar upp i vikt, blir man viktigare da? (och andra tankar fran internettaget)
Ciaaaaaaao!
GUD vad jag ar trott!!!
Jag holl pa att somna typ hela lektionen idag, och nar jag kom hem at jag lunch, och sen deckade jag typ en och en halv timme pa min sang.
Jag halvsov typ och tankte samtidigt som jag dromde, det var valdans mystiskt. Det hela avslutades med att jag dromde att jag vaknade typ tre ar in i framtiden och en massa personer hade flyttat in i min lagenhet har eftersom de tagit forgivet att jag akt hem. Sen ringde veckarklockan och jag steg upp, mycket forvirrad och med huvudvark.
Jag passade pa att trosta mig sjalv med en dusch, och har nu upptackt ett system med vattnet i italien. I alla fall i duschen.
Det gar inte att duscha i en normal temperatur har.
Om ni kommer ihag det sa klagade jag de forsta dagarna (typ) pa att det inte gick att duscha varmt har, men det ar fel. Misstaget jag gjorde vara att forsoka blanda varmvatten och kallvatten i kranen, DET gar inte.
Om man vrider pa det miiiinsta, minsta kallvatten sa forandras genast alltihop till kallt; detta resulterar sjalvklart att jag numera ar tvungen att duscha kokhett hela tiden...
Aja.
Vad ar nytt har pa den italienska fronetn?
Jo!
Igar nar jag gick och strosade runt i koket hittade jag vaaaaaarldens gulligaste lapp, skriven av min lilla tedeska alldeles innan hon akte! Den var full av internskamt och uppmuntran och hur gulligt som helst skriven!
Dessutom hade hon tejpat fast den vid ett alldeles nytt paket te!!! (var gemensamma dryck)
Sa jag passade pa att ta en kopp och smaka pa det.
Jag har borjat dricka te utan socker har nu, eftersom jag inte orkat slosa pengar pa varken det eller honung, och jag har upptackt att det inte bara ar sotman jag saknar med det, utan att socker faktiskt ar en fantastisk smakupphojare, och utan det sa smakar inte te lika mycket.
Efter Ps langa lektioner om att salt faktiskt ar en smakforstarkare sa har jag overvagt det som alternativ, men inte varit desperat nog att testa an.
Eftersom vattnet har ar sa ackligt dricker jag det namligen sallan, och eftersom te utan socker inte ar overdrivet gott sa har min nationaldryck blivit iste, eftersom man slipper tillsatta saker dar.
Jag har faktiskt tillockmed upptackt att jag tycker att mjolk (i alla fall har) ar ganska gott...
Det ar det med att aka utomlands: Nar jag gor det har jag en tendens att upptacka nya saker att ata och dricka; inte nodvandigtvis for att det inte finns i sverige, manga av sakerna jag borjat kopa nu finns sakert redan pa mitt jobb, men nar ag kommer till en ny stad och ett nytt land och ska handla till mig sjalv sa gar jag ofta med oppnare ogon och tittar mer efter nya saker. Vilket gor att jag nu ater helt annorlunda an vad jag gjort forut.
Vilket ar bra, ville jag att mitt liv skulle gatt i exakt samma banor som forut hade jag lika garna kunnat stanna i sverige.
Ah sverige...
Jag far konstanta vaderrapporter darifran, och tydligen ska snon vraka ner i min lilla hemstad och varlden ska vara kall, vit och vacker. Och aven om jag njuuuter av var och sol har och trivs som om inte fisken i vattnet, men atminstane en flicka i varsolen sa kan jag inte lata bli att tanka med en viss langtan efter en snoig prommenad och massor av klader. Och varm choklad och vackra vita landskap.
Suck.
Och inte blir min langtan efter mina rotter mindre av att vi har en finne i var grupp i skolan nu heller.... (som foresten lamnade varldens gulligate kommentar har for ett tag sen, tack ^^) Och vi alltid far ova italienska genom att beratta saker om vara hemland och traditiationer.
Jag ar forstas stolt over att kunna beratta saker om sverige (pateriot som jag ar) men blir extremt paverkad nar han berattar saker om finland, eftersom halva mina rotter anda ligger dar, och jag slas av hur lite jag egentlien vet om halva min kultur.
Jag vet att jag en dag maste lara mig finska, och aka dit for att se hur det ar, och mitt nasta prijekt nar jag kommer hem kommer nog att vara att lasa kalevala (n).
Na, nu borjar det har inlagget bli ganska langt och sakert trakigt for er att lasa, och det vill vi ju inte.
Sa jag kan summera med att livet har flyter pa, jag trivs atminstane for tillfallet, och skolan ar anstrangande och hjarndodande, men rolig och jag trivs i min lilla grupp, trots att jag kanner mig nagot dum och ung, men mina klasskompisar ar trevliga damer och herre, och jag tycker om att vara dar.
Jag fortsatter mina experiment med grosaker, och de blir lyckade, jag fortsatter att lasa och tycker om det, och jag fortsatter att planera och tanka och leva och tja... allt fortsatter.
Jag aterkommer nog imorgon med ytterligare en styckesindelningsfri ordklump fran skolans datorer, och onskar er sa lange en fin kvall och dag.
Vi amo!
GUD vad jag ar trott!!!
Jag holl pa att somna typ hela lektionen idag, och nar jag kom hem at jag lunch, och sen deckade jag typ en och en halv timme pa min sang.
Jag halvsov typ och tankte samtidigt som jag dromde, det var valdans mystiskt. Det hela avslutades med att jag dromde att jag vaknade typ tre ar in i framtiden och en massa personer hade flyttat in i min lagenhet har eftersom de tagit forgivet att jag akt hem. Sen ringde veckarklockan och jag steg upp, mycket forvirrad och med huvudvark.
Jag passade pa att trosta mig sjalv med en dusch, och har nu upptackt ett system med vattnet i italien. I alla fall i duschen.
Det gar inte att duscha i en normal temperatur har.
Om ni kommer ihag det sa klagade jag de forsta dagarna (typ) pa att det inte gick att duscha varmt har, men det ar fel. Misstaget jag gjorde vara att forsoka blanda varmvatten och kallvatten i kranen, DET gar inte.
Om man vrider pa det miiiinsta, minsta kallvatten sa forandras genast alltihop till kallt; detta resulterar sjalvklart att jag numera ar tvungen att duscha kokhett hela tiden...
Aja.
Vad ar nytt har pa den italienska fronetn?
Jo!
Igar nar jag gick och strosade runt i koket hittade jag vaaaaaarldens gulligaste lapp, skriven av min lilla tedeska alldeles innan hon akte! Den var full av internskamt och uppmuntran och hur gulligt som helst skriven!
Dessutom hade hon tejpat fast den vid ett alldeles nytt paket te!!! (var gemensamma dryck)
Sa jag passade pa att ta en kopp och smaka pa det.
Jag har borjat dricka te utan socker har nu, eftersom jag inte orkat slosa pengar pa varken det eller honung, och jag har upptackt att det inte bara ar sotman jag saknar med det, utan att socker faktiskt ar en fantastisk smakupphojare, och utan det sa smakar inte te lika mycket.
Efter Ps langa lektioner om att salt faktiskt ar en smakforstarkare sa har jag overvagt det som alternativ, men inte varit desperat nog att testa an.
Eftersom vattnet har ar sa ackligt dricker jag det namligen sallan, och eftersom te utan socker inte ar overdrivet gott sa har min nationaldryck blivit iste, eftersom man slipper tillsatta saker dar.
Jag har faktiskt tillockmed upptackt att jag tycker att mjolk (i alla fall har) ar ganska gott...
Det ar det med att aka utomlands: Nar jag gor det har jag en tendens att upptacka nya saker att ata och dricka; inte nodvandigtvis for att det inte finns i sverige, manga av sakerna jag borjat kopa nu finns sakert redan pa mitt jobb, men nar ag kommer till en ny stad och ett nytt land och ska handla till mig sjalv sa gar jag ofta med oppnare ogon och tittar mer efter nya saker. Vilket gor att jag nu ater helt annorlunda an vad jag gjort forut.
Vilket ar bra, ville jag att mitt liv skulle gatt i exakt samma banor som forut hade jag lika garna kunnat stanna i sverige.
Ah sverige...
Jag far konstanta vaderrapporter darifran, och tydligen ska snon vraka ner i min lilla hemstad och varlden ska vara kall, vit och vacker. Och aven om jag njuuuter av var och sol har och trivs som om inte fisken i vattnet, men atminstane en flicka i varsolen sa kan jag inte lata bli att tanka med en viss langtan efter en snoig prommenad och massor av klader. Och varm choklad och vackra vita landskap.
Suck.
Och inte blir min langtan efter mina rotter mindre av att vi har en finne i var grupp i skolan nu heller.... (som foresten lamnade varldens gulligate kommentar har for ett tag sen, tack ^^) Och vi alltid far ova italienska genom att beratta saker om vara hemland och traditiationer.
Jag ar forstas stolt over att kunna beratta saker om sverige (pateriot som jag ar) men blir extremt paverkad nar han berattar saker om finland, eftersom halva mina rotter anda ligger dar, och jag slas av hur lite jag egentlien vet om halva min kultur.
Jag vet att jag en dag maste lara mig finska, och aka dit for att se hur det ar, och mitt nasta prijekt nar jag kommer hem kommer nog att vara att lasa kalevala (n).
Na, nu borjar det har inlagget bli ganska langt och sakert trakigt for er att lasa, och det vill vi ju inte.
Sa jag kan summera med att livet har flyter pa, jag trivs atminstane for tillfallet, och skolan ar anstrangande och hjarndodande, men rolig och jag trivs i min lilla grupp, trots att jag kanner mig nagot dum och ung, men mina klasskompisar ar trevliga damer och herre, och jag tycker om att vara dar.
Jag fortsatter mina experiment med grosaker, och de blir lyckade, jag fortsatter att lasa och tycker om det, och jag fortsatter att planera och tanka och leva och tja... allt fortsatter.
Jag aterkommer nog imorgon med ytterligare en styckesindelningsfri ordklump fran skolans datorer, och onskar er sa lange en fin kvall och dag.
Vi amo!
Martedi e la secunda settimana in firenze.
Tjaaaaaaa
Nu ar jag tillbaka igen pa internettaget och kan antligen satta lite styckesfordelning och radbyten i min foregaende text.
Jag anvander skoldatorena typ tva ganger i veckan, och internet tycks inte riktigt vilja sammarbeta med deras tangentbord...
Jag fick just lasa att underbara H inte kommer och besoker mig i florens som vi hade planerat, pa grund av skola och flyg, och just nu kanske jag dor annu mer av ensamhet och deppression.
min tedeska aker hem idag och ikvall kommer bli sista gangen pa lange som jag kommer hem till en delad lagenhet och sallskap.
Det ska bli valdigt skont till en borjan, for aven om jag tycker valdans mycket om min rumskompis saar det jobbigt att leva sa nara inpa nagon under en langre period. (+ att hon inte skoljer av disken efter att hon diskar den, hon staller bara in dem i torkstallet tackta av massa lodder.... ar det bara jag som finner detta underligt?)
Dessvarre kommer det nog mest bli ensamt i langden.
T lamnar mig dessutom i slutet av veckan, och hon ar sjuk nu och inte i skolan.
Jag trivs fortfarande i florens, men levde verkligen for att turista och leva det fiorentinska livet med H.
Och det har verkligen hallit mig uppe de senaste tva veckorna att atminstane en helg har inte skulle vara ett hav av ensamhet....
Men jag far bita ihop och se livet fran den ljusa sidan.
Nu far jag annu mer tid att lasa. ..
Igar efter skolan tog jag och inglesiskan en promenad pa stan och at lunch tillsammans, det var mycket trevligt att sitta ute pa ett vackert torg i varsolen och ata en macka med gronsaksomelett pa (det basta av tva varldar, hade jag fatt chokladglass till efterratt kanske jag kunnat do lycklig) samtidigt som vi diskuterade livet och resor.
Jag tycker verkligen att hon ar trevlig och harlig att hanga med, sa det ar synbd att hon aker hem.
Men hon ar bara har pa semester och jag forstar att hon vill se mer av italien innan hon kommer hem.
Sa det lamnar mig till mig, och det ar val bara rattvist.
Mitt stora projekt har just nu ar gronsaker och billigare luncher.
Igar hittade jag pa en ny kreation som jag har beslutat att kalla Pentola Esperimentale, som var valdigt god, men jag har redan antecknat nagra saker jag vill forandra till nasta gang.
Av ingredienserna som blev over gor jag nu mina luncher som i princip bestar av stekta gronsaker av varierande slag, och jag finner att jag faktiskt borjat tycka om vissa saker som jag forut fann ratt motbjudande.
Jag kommer nog dock alltid ha svart for squasch.
Daremot kan jag fa en del skadeglada leenden nar jag sager att guuud vad stekta farska champinjoner ar GOTT!!!
(dock fortfarande inte pa pizza, dar ar de inte stekta)
Tja, livet gar pa och Florens ser ut som det brukar.
massa sega men trevliga italienare, lite val turistigt och regn igen.
Mina grannar ar valdans punktliga manniskor efter som de vare kvall sen jag kom hit (forutom fredag, lordag) borjat spela musik eller kollat pa film nastan exakt kl elva och minst till kl ett pa natten, jag vet inte exakt hur lange de haller pa eftersom jag oftast somnar till det.
Min lagenhet ar sa pass valisolerad att de lika garna kunde vara i smama rum som jag, vilket dock ar mysigt da de tenderar att spela ok musik och jag inte har min egen dator med mig.
sa jag vet inte vad mer jag borde skriva.
Jag har alltid mer inspiration nar jag ar ute och gar eller nar jag ar hemme och tanker.
Just nu ar jag dessutom distraherad av faktat att jag for forsta gangen pa hela fyra dagar kanner mig riktigt ensam. men ska nte traka ut mina kara lasare med dnegativa tankar.
Jag ska ju anda passa pa att njuta av florens medan jag ar har, och om inte annat se detta som ett ultimat test pa min traning i att tanka possitivt.
Jag ar envis och kommer att klara det bara jag anstranger mig.
Ciao belli e belle.
Ce amo!!!
Nu ar jag tillbaka igen pa internettaget och kan antligen satta lite styckesfordelning och radbyten i min foregaende text.
Jag anvander skoldatorena typ tva ganger i veckan, och internet tycks inte riktigt vilja sammarbeta med deras tangentbord...
Jag fick just lasa att underbara H inte kommer och besoker mig i florens som vi hade planerat, pa grund av skola och flyg, och just nu kanske jag dor annu mer av ensamhet och deppression.
min tedeska aker hem idag och ikvall kommer bli sista gangen pa lange som jag kommer hem till en delad lagenhet och sallskap.
Det ska bli valdigt skont till en borjan, for aven om jag tycker valdans mycket om min rumskompis saar det jobbigt att leva sa nara inpa nagon under en langre period. (+ att hon inte skoljer av disken efter att hon diskar den, hon staller bara in dem i torkstallet tackta av massa lodder.... ar det bara jag som finner detta underligt?)
Dessvarre kommer det nog mest bli ensamt i langden.
T lamnar mig dessutom i slutet av veckan, och hon ar sjuk nu och inte i skolan.
Jag trivs fortfarande i florens, men levde verkligen for att turista och leva det fiorentinska livet med H.
Och det har verkligen hallit mig uppe de senaste tva veckorna att atminstane en helg har inte skulle vara ett hav av ensamhet....
Men jag far bita ihop och se livet fran den ljusa sidan.
Nu far jag annu mer tid att lasa. ..
Igar efter skolan tog jag och inglesiskan en promenad pa stan och at lunch tillsammans, det var mycket trevligt att sitta ute pa ett vackert torg i varsolen och ata en macka med gronsaksomelett pa (det basta av tva varldar, hade jag fatt chokladglass till efterratt kanske jag kunnat do lycklig) samtidigt som vi diskuterade livet och resor.
Jag tycker verkligen att hon ar trevlig och harlig att hanga med, sa det ar synbd att hon aker hem.
Men hon ar bara har pa semester och jag forstar att hon vill se mer av italien innan hon kommer hem.
Sa det lamnar mig till mig, och det ar val bara rattvist.
Mitt stora projekt har just nu ar gronsaker och billigare luncher.
Igar hittade jag pa en ny kreation som jag har beslutat att kalla Pentola Esperimentale, som var valdigt god, men jag har redan antecknat nagra saker jag vill forandra till nasta gang.
Av ingredienserna som blev over gor jag nu mina luncher som i princip bestar av stekta gronsaker av varierande slag, och jag finner att jag faktiskt borjat tycka om vissa saker som jag forut fann ratt motbjudande.
Jag kommer nog dock alltid ha svart for squasch.
Daremot kan jag fa en del skadeglada leenden nar jag sager att guuud vad stekta farska champinjoner ar GOTT!!!
(dock fortfarande inte pa pizza, dar ar de inte stekta)
Tja, livet gar pa och Florens ser ut som det brukar.
massa sega men trevliga italienare, lite val turistigt och regn igen.
Mina grannar ar valdans punktliga manniskor efter som de vare kvall sen jag kom hit (forutom fredag, lordag) borjat spela musik eller kollat pa film nastan exakt kl elva och minst till kl ett pa natten, jag vet inte exakt hur lange de haller pa eftersom jag oftast somnar till det.
Min lagenhet ar sa pass valisolerad att de lika garna kunde vara i smama rum som jag, vilket dock ar mysigt da de tenderar att spela ok musik och jag inte har min egen dator med mig.
sa jag vet inte vad mer jag borde skriva.
Jag har alltid mer inspiration nar jag ar ute och gar eller nar jag ar hemme och tanker.
Just nu ar jag dessutom distraherad av faktat att jag for forsta gangen pa hela fyra dagar kanner mig riktigt ensam. men ska nte traka ut mina kara lasare med dnegativa tankar.
Jag ska ju anda passa pa att njuta av florens medan jag ar har, och om inte annat se detta som ett ultimat test pa min traning i att tanka possitivt.
Jag ar envis och kommer att klara det bara jag anstranger mig.
Ciao belli e belle.
Ce amo!!!
ancora una lunedi a Firenze
Tjaaaa,
helgen har passerat och en ny vecka ar har. Det var faktiskt inte sa ansamt och hopplost som jag trodde att det skulle bli, eftersom helgen borjade med att en bankomat at upp min lilla tyskas bankkort, och hon fick tillstand av var hyresvard att stanna hela helgen.
Fredagskvallen spenderades dock ensam och jag gick runt lite i florens, handlade mat och at en glass som far ben n jerrys att verka billig ^^ Lordagen tog jag en en tretimmars promenad genom det underbara varvadret (sol, haha, vi har sol nufortiden!) och fick ytterligare lite mer koll pa staden.
Pa kvallen blev det ytterligare en promenad med min lilla tyska, och vi gick upp for massor av trappor till en piazza med utsikt over hela staden. Det var fantasktiskt vackert och valdigt trevligt.
Resten av kvallen spenderades med var vanliga myggjakt med tidningar och kvastskaft for att slippa bli bitna under natten. Sen satt vi het enkelt och pratade, lyssnade pa musik och hade lektioner i svenska och hoglasning pa tyska. Enligt henne ar det bara for mig att aka till tyskland och forsoka lasa nagot. sa kommer jag ha en pojkvan in no time, for tydligen har jag varldens sotaste brytning nar jag forsoker lasa.
Igar latade jag mig och laste hela dagen.
Inte en helg som jag skulle ha spenderat den om jag fick valja hemma i hemstad, men en helg som var valdigt trevlig och langt aver mina forvantningar.
Just nu sitter jag i skolan efter min forsta lektion i den mer avancerade gruppen, och kanner mig samst ^^
Alla ar over 45, och tva av tre ar over 50, och de bada damerna ar saaa mycket battre an mig pa italienska, medan herrn, en finne och jag ligger pa ungefar samma niva.
Men jag lar mig atminstanne saker.
Jag sitter framfor skolans vardelosa dator och smuttar pa en hemsk dryck som bestar typ av socker och mjolk (eftersom chokladen i maskinen ar slut och T forsokte bjuda mig pa det)
Snart ska jag ner och leta frimarken och mat.
Jag aterkommer fran internettaget imorgon kvall.
ciao!
helgen har passerat och en ny vecka ar har. Det var faktiskt inte sa ansamt och hopplost som jag trodde att det skulle bli, eftersom helgen borjade med att en bankomat at upp min lilla tyskas bankkort, och hon fick tillstand av var hyresvard att stanna hela helgen.
Fredagskvallen spenderades dock ensam och jag gick runt lite i florens, handlade mat och at en glass som far ben n jerrys att verka billig ^^ Lordagen tog jag en en tretimmars promenad genom det underbara varvadret (sol, haha, vi har sol nufortiden!) och fick ytterligare lite mer koll pa staden.
Pa kvallen blev det ytterligare en promenad med min lilla tyska, och vi gick upp for massor av trappor till en piazza med utsikt over hela staden. Det var fantasktiskt vackert och valdigt trevligt.
Resten av kvallen spenderades med var vanliga myggjakt med tidningar och kvastskaft for att slippa bli bitna under natten. Sen satt vi het enkelt och pratade, lyssnade pa musik och hade lektioner i svenska och hoglasning pa tyska. Enligt henne ar det bara for mig att aka till tyskland och forsoka lasa nagot. sa kommer jag ha en pojkvan in no time, for tydligen har jag varldens sotaste brytning nar jag forsoker lasa.
Igar latade jag mig och laste hela dagen.
Inte en helg som jag skulle ha spenderat den om jag fick valja hemma i hemstad, men en helg som var valdigt trevlig och langt aver mina forvantningar.
Just nu sitter jag i skolan efter min forsta lektion i den mer avancerade gruppen, och kanner mig samst ^^
Alla ar over 45, och tva av tre ar over 50, och de bada damerna ar saaa mycket battre an mig pa italienska, medan herrn, en finne och jag ligger pa ungefar samma niva.
Men jag lar mig atminstanne saker.
Jag sitter framfor skolans vardelosa dator och smuttar pa en hemsk dryck som bestar typ av socker och mjolk (eftersom chokladen i maskinen ar slut och T forsokte bjuda mig pa det)
Snart ska jag ner och leta frimarken och mat.
Jag aterkommer fran internettaget imorgon kvall.
ciao!
venerdi.
Det regnar inte
Fantastiskt.
Jag har dock fortfarande myggbatt overallt.
Idag har varit en bra dag.
Jaghar varit i skolan och borjar tycka annu mindre om min diloglararinna som enligt mig ar en oartig och otalmodig person.
Det ar inte sa att hon menar nagot illa med det, jag star bara nite ut med hennes personlighet och spenderar en och en halv timme varje dag med att tycka illa om henne.
Dessutom sa rakar hon vara chef over hela skolan, dsa det ar inte direkt sa att jag kan ga nagonstans och klaga pa henne heller...
Mitt anda satt att komma undan henne ar byta kunskapsniva aven pa dialogdelen (vilket jag redan ska gora pa grammatiken) och det skulle betyda att jag inte skulle ha nagon kontakt alls med Giapponesiskan och Inglesiskan, vilket jag vill, eftersom jag tycker mycket om bada tva.
Jag kommer dessutom sakna min grammatiklararinna, smo ar valdigt trevlig och snall.
Men jag har hort fran min lilla tyska att l'altra insegniante dal grammatica e molto gentile e diventicata. vilket ar bra enligt mig.
Giapponesiskan blir mindre och mindre blyg for vaje dag som gar, och idag under rasten tog hon fram fargglada papper ur sin vaska och borjade spontanlara mig och inglesiskan origami.
Min forsta kreation efter hennes instruktioner var en limegron, jattesot kalkon.
Det skulle forstass egentligen ha varit en svan, men vem behover vara petig i detaljerna?
Sen vek vi en varsin stjarnask och var mycket stolta over oss.
Mitt i allt vikande och giapponesens talmodiga avvisningar och mina och Inglesens kanslomassiga utrop (i frustration, gladje, fortvivlan och stolthet) kom froken dialoglararinna in "per presente un ragazzo svedese, A"
Jag tittade forvirrat upp fran det lila pappret och undrade for nagra sekunder varfor jag skulle reagera pa den manliga individ som nu stod i dorren och presenterade sig som T (har S, for svensken (Eller Sven, om ni sa vill, eftersom vi alla vet att detaa ar det enda manliga namnet i vart avlanga land (forutom mojligtvis Lars))
Min hjarna rann ut gemon mina oron av overanstrangning, herregud, forvantar de sig att jag ska tala svenska nu ocksa??
Min hjarna passade dessutom pa att explodera lite till nar det visade sig att Herr S dessutom snackar skanska...
Jag borjade givetvis pladdra pa eftersom jag var bade valdigt forvirrad och fortfarande fruktansvart entusiastisk over den limegrona kalkonen, och lyckades nog skramma ivag herr S ganska rejalt, vilket var synd eftersom han var bade snygg och varkade valdigt trevlig.
Efter att stjarnasken blibit klar, vi fatt en liten applad fran Giapponesiskan och vi alla var nojda och glada gick jag pa en prommenad hem med min lilla tyska.
Vi at lunch, och pa vagen till internettaget dar jag ar nu och slosar mina dyrbara studentpengar pa harlig tid med att skriva.
Vi har aven diskuterat det valdigt intima paret som tillbringar det all sin synbara tid med att suga mun pa kyrktrappan, och ingen av oss ar avundsjuk pa mig som kommer att vara har nar klimatet at varmare och kraver mindre klader.
Mina fortsatta planer for helgen ar foljande:
1. lokalisera billig men bra italiensk glass
2. Ata gudomlig italiensk glass
3. Lokalisera den lite storre italienska marknaden och frossa i farska gronsaker och ost
4. lasa massor
5. forsoka fa in lite italienska i huvudet
6. troligen kanna mig valdigt ensam
7. ata med italiensk glass
men nu ska jag rora mig vidare och ga pa glassjakt pa de fiorentinska gatonrna.
ciao belli e belle
Diventicato voi una bounissima fino di settimana!!
ti amo
Fantastiskt.
Jag har dock fortfarande myggbatt overallt.
Idag har varit en bra dag.
Jaghar varit i skolan och borjar tycka annu mindre om min diloglararinna som enligt mig ar en oartig och otalmodig person.
Det ar inte sa att hon menar nagot illa med det, jag star bara nite ut med hennes personlighet och spenderar en och en halv timme varje dag med att tycka illa om henne.
Dessutom sa rakar hon vara chef over hela skolan, dsa det ar inte direkt sa att jag kan ga nagonstans och klaga pa henne heller...
Mitt anda satt att komma undan henne ar byta kunskapsniva aven pa dialogdelen (vilket jag redan ska gora pa grammatiken) och det skulle betyda att jag inte skulle ha nagon kontakt alls med Giapponesiskan och Inglesiskan, vilket jag vill, eftersom jag tycker mycket om bada tva.
Jag kommer dessutom sakna min grammatiklararinna, smo ar valdigt trevlig och snall.
Men jag har hort fran min lilla tyska att l'altra insegniante dal grammatica e molto gentile e diventicata. vilket ar bra enligt mig.
Giapponesiskan blir mindre och mindre blyg for vaje dag som gar, och idag under rasten tog hon fram fargglada papper ur sin vaska och borjade spontanlara mig och inglesiskan origami.
Min forsta kreation efter hennes instruktioner var en limegron, jattesot kalkon.
Det skulle forstass egentligen ha varit en svan, men vem behover vara petig i detaljerna?
Sen vek vi en varsin stjarnask och var mycket stolta over oss.
Mitt i allt vikande och giapponesens talmodiga avvisningar och mina och Inglesens kanslomassiga utrop (i frustration, gladje, fortvivlan och stolthet) kom froken dialoglararinna in "per presente un ragazzo svedese, A"
Jag tittade forvirrat upp fran det lila pappret och undrade for nagra sekunder varfor jag skulle reagera pa den manliga individ som nu stod i dorren och presenterade sig som T (har S, for svensken (Eller Sven, om ni sa vill, eftersom vi alla vet att detaa ar det enda manliga namnet i vart avlanga land (forutom mojligtvis Lars))
Min hjarna rann ut gemon mina oron av overanstrangning, herregud, forvantar de sig att jag ska tala svenska nu ocksa??
Min hjarna passade dessutom pa att explodera lite till nar det visade sig att Herr S dessutom snackar skanska...
Jag borjade givetvis pladdra pa eftersom jag var bade valdigt forvirrad och fortfarande fruktansvart entusiastisk over den limegrona kalkonen, och lyckades nog skramma ivag herr S ganska rejalt, vilket var synd eftersom han var bade snygg och varkade valdigt trevlig.
Efter att stjarnasken blibit klar, vi fatt en liten applad fran Giapponesiskan och vi alla var nojda och glada gick jag pa en prommenad hem med min lilla tyska.
Vi at lunch, och pa vagen till internettaget dar jag ar nu och slosar mina dyrbara studentpengar pa harlig tid med att skriva.
Vi har aven diskuterat det valdigt intima paret som tillbringar det all sin synbara tid med att suga mun pa kyrktrappan, och ingen av oss ar avundsjuk pa mig som kommer att vara har nar klimatet at varmare och kraver mindre klader.
Mina fortsatta planer for helgen ar foljande:
1. lokalisera billig men bra italiensk glass
2. Ata gudomlig italiensk glass
3. Lokalisera den lite storre italienska marknaden och frossa i farska gronsaker och ost
4. lasa massor
5. forsoka fa in lite italienska i huvudet
6. troligen kanna mig valdigt ensam
7. ata med italiensk glass
men nu ska jag rora mig vidare och ga pa glassjakt pa de fiorentinska gatonrna.
ciao belli e belle
Diventicato voi una bounissima fino di settimana!!
ti amo
sempre e sempre di piove qui....
Det regnar.
Hela tiden.
Visst tycker jag om regn och sa, men komigen, hela tiden.
ALLA i florens har parraply.
Gatorna ar valdigt tranga.
Det gor det lite komplicerat och valdigt intressant att forsoka ta sig fram.
Idag har varit en bra dag.
Jag och min lilla grupp italienskastudenter foljde i gasmarsh efter varan (hemska) dialoglararinna till en fantastisk italiensk marknad, med gronsaker (som kanske inte var speciellt fantastiskt for komigen det finns det i hemmastad med) och med ett hus FULLT av farskt italienskt kott och underbara italienska ostar!
Jag shoppade en bit UNDERBAR parmesanost for halva priset jamfort med den svenska marknaden.
Jag kanske ar i osthimlen har.
Om jag ar i osthimlen ar jag anda valdigt sprakkligt forvirrad.
Jag forsoker formiddagarna igenom tanka pa tre sprak samtidigt.
Vi lar oss ju alla (som ni trogna lasare och formodligen vanner forstatt) italienska, och lektionerna halls helt pa detta sprak (forutom nar vi maste fraga saker utover var italiensksprakliga formaga). Jag forstar oftast allt som sags, eftersom jag ligger lite fore min grupp (och Giapponesen lite fore Inglesen) och bara repeterar allt som jag lart mig tidigare i lilla Svezia.
Dessvarre, nar jag tanker, sa tanker jag pa svenska. Och nar jag ska forklara nagot for T, medan jag tanker sa ar min naturliga respons att forklara saker for henne pa svenska, eftersom jag bade ar konsentrerad, och tar forgivet att hon talar mitt sprak eftersom vi bada ar studenter.
DESSUTOM spenderar jag ju hela dagarna med att prata engelska med T, vilket ar bra, for da far jag trana den med, och hon ar dessutom imponerad over hur bra jag ar, vilket ar jattekul eftersom jag ar typ samst av mina kompisar ^^
anyway, + att om lektionerna for tillfallet inte ar pa italienska halls dom ju pa engelska, sa jag far oversattningen av alla italienska ord jag inte kan till engelska, och maste ga ett steg till for att forsta till fullo...
vilket gor min hjarna forvirrad.
Sen kommer jag hem och pratar en slags blandning av svenska, tyska och engelska med E.
suck
Maste vara varre for K dock, eftersom hon typ inte kan engelska, och typ inte kan italienska......
Men hon borde kanna sig hemma, eftersom florens kryllar av giapponeser som tar massor och ater massor av kort pa il Duomo, som ar mitt riktmarke i staden och det jag passerar vart jag an ska.
Anyway, sa kanske ni alla kara lasare (beundrare, trogna fans, vanner och ovriga kategorier) marker att jag borjar trivas i Firenze.
Sallskapet ar bra, i atminstane en och en halv vecka till, boendet ar mysigt i atminstande tva dagar till, och i forrgar fick jag tillockmed en hel (!!!!) varmdusch, valdans skont.
Och jag fryser inte sa mycket om natterna langre... jag har tillockmed borjat sova utan halsduk nu... det ar bra lr hur?
Darremot sa har vi mygg overallt i varan lagenhet!!!
mygg??
nu?
wtf? jag orkar inte!
Mina hander (som ar det enda forutom mitt huvud som inte ar tackt med klader nar jag sover) ar alldeles rodprickiga av elaka, kliande sma helvetesmyggbatt....
Javla djur.
Men men. Jag lever och mar forvanansvart bra.
Jag lever i standig ambivalens mellan hemlangtan och att vilja vara har for evigt.
Ena stunden tycker jag att tva manader ar for lite och att de kommer att ga for fort,. andra stunden fattar jag inte hur jag ska klara mig genom veckan.
Jag sa som jag tidigare sagt ge det tre veckor, for att fa lite perspektiv, och sedan bestamma mig for vad jag ska gora med min tid.
Ambivalens ar min grej och det enda som stabiliserar det ar tid och lagom mycket tanke.
Jag avslutar dagen med ett valdigt fint italienskt ord jag fick lara mig i gar.
Lunaetica, i standig forandring, som manen.
Nagot som enligt mig beskriver mitt mentala tillstand mycket trevligare an det mesta andra ord jag hort.
Vi ses igen nar jag hittar en dator, vilket jag bestamt ska bli ca 4 ggr i veckan.
i alla fall for bloggen.
Ciao Belle e Belli!
Hela tiden.
Visst tycker jag om regn och sa, men komigen, hela tiden.
ALLA i florens har parraply.
Gatorna ar valdigt tranga.
Det gor det lite komplicerat och valdigt intressant att forsoka ta sig fram.
Idag har varit en bra dag.
Jag och min lilla grupp italienskastudenter foljde i gasmarsh efter varan (hemska) dialoglararinna till en fantastisk italiensk marknad, med gronsaker (som kanske inte var speciellt fantastiskt for komigen det finns det i hemmastad med) och med ett hus FULLT av farskt italienskt kott och underbara italienska ostar!
Jag shoppade en bit UNDERBAR parmesanost for halva priset jamfort med den svenska marknaden.
Jag kanske ar i osthimlen har.
Om jag ar i osthimlen ar jag anda valdigt sprakkligt forvirrad.
Jag forsoker formiddagarna igenom tanka pa tre sprak samtidigt.
Vi lar oss ju alla (som ni trogna lasare och formodligen vanner forstatt) italienska, och lektionerna halls helt pa detta sprak (forutom nar vi maste fraga saker utover var italiensksprakliga formaga). Jag forstar oftast allt som sags, eftersom jag ligger lite fore min grupp (och Giapponesen lite fore Inglesen) och bara repeterar allt som jag lart mig tidigare i lilla Svezia.
Dessvarre, nar jag tanker, sa tanker jag pa svenska. Och nar jag ska forklara nagot for T, medan jag tanker sa ar min naturliga respons att forklara saker for henne pa svenska, eftersom jag bade ar konsentrerad, och tar forgivet att hon talar mitt sprak eftersom vi bada ar studenter.
DESSUTOM spenderar jag ju hela dagarna med att prata engelska med T, vilket ar bra, for da far jag trana den med, och hon ar dessutom imponerad over hur bra jag ar, vilket ar jattekul eftersom jag ar typ samst av mina kompisar ^^
anyway, + att om lektionerna for tillfallet inte ar pa italienska halls dom ju pa engelska, sa jag far oversattningen av alla italienska ord jag inte kan till engelska, och maste ga ett steg till for att forsta till fullo...
vilket gor min hjarna forvirrad.
Sen kommer jag hem och pratar en slags blandning av svenska, tyska och engelska med E.
suck
Maste vara varre for K dock, eftersom hon typ inte kan engelska, och typ inte kan italienska......
Men hon borde kanna sig hemma, eftersom florens kryllar av giapponeser som tar massor och ater massor av kort pa il Duomo, som ar mitt riktmarke i staden och det jag passerar vart jag an ska.
Anyway, sa kanske ni alla kara lasare (beundrare, trogna fans, vanner och ovriga kategorier) marker att jag borjar trivas i Firenze.
Sallskapet ar bra, i atminstane en och en halv vecka till, boendet ar mysigt i atminstande tva dagar till, och i forrgar fick jag tillockmed en hel (!!!!) varmdusch, valdans skont.
Och jag fryser inte sa mycket om natterna langre... jag har tillockmed borjat sova utan halsduk nu... det ar bra lr hur?
Darremot sa har vi mygg overallt i varan lagenhet!!!
mygg??
nu?
wtf? jag orkar inte!
Mina hander (som ar det enda forutom mitt huvud som inte ar tackt med klader nar jag sover) ar alldeles rodprickiga av elaka, kliande sma helvetesmyggbatt....
Javla djur.
Men men. Jag lever och mar forvanansvart bra.
Jag lever i standig ambivalens mellan hemlangtan och att vilja vara har for evigt.
Ena stunden tycker jag att tva manader ar for lite och att de kommer att ga for fort,. andra stunden fattar jag inte hur jag ska klara mig genom veckan.
Jag sa som jag tidigare sagt ge det tre veckor, for att fa lite perspektiv, och sedan bestamma mig for vad jag ska gora med min tid.
Ambivalens ar min grej och det enda som stabiliserar det ar tid och lagom mycket tanke.
Jag avslutar dagen med ett valdigt fint italienskt ord jag fick lara mig i gar.
Lunaetica, i standig forandring, som manen.
Nagot som enligt mig beskriver mitt mentala tillstand mycket trevligare an det mesta andra ord jag hort.
Vi ses igen nar jag hittar en dator, vilket jag bestamt ska bli ca 4 ggr i veckan.
i alla fall for bloggen.
Ciao Belle e Belli!
la terza giorna in italia....
Allvarligt.
Jag har fortfarande inte riktigt bestamt mig fòr vad jag tycker om den har resan. jag àngrar absolut inte att jag àkte, eftersom om jag INTE hade gjort det hade jag àngrat mig for resten av mitt liv.
Jag gillar skolan, och jag àlskar florens.
Jag vet inte vad jag tycker om att vara hàr dock, eftersom jag spenderar mycket tid sjàlv, och kànner mig ofta ganska ensam.
Jag ska som sagt ge det nàgra veckor. (Ganska ofta gàr jag omkring och tànker, men nu har jag i alla fall klarat mig igenom en vecka... men det har jag inte, jag har bara klarat tvà och en halv dag, det àr helt otroligt vad tiden gàr làngsamt nàr man àr sjàlv......)
Jag saknar min làgenhet och mitt hem nà sà otroligt.
Min lilla tyska àr intressant att bo med, hon kastar mat òver hela golvet och diskar med tvàl, fòr att hon inte kinde fà ut det sista diskmedlet ur flaskan. .. som tur var det min tur att laga mat igàr....
Igàr spòregnade det mer àn vanligt hàr, och jag bestàmde mig dàrfòr att gà pà en làng upptàckarfàrd i Florens. Under ett rosa parraply med glas vegas som soundtrack begav jag mig alltsà ut fòr att fà ett grepp om vart jag bor. Det àr en mycket vackr stad, och jag trivs pà de trànga gatorna mellan de vackra husen. Jag har hittat massor av saker jag vill ha, och mànga platser jag faktskt tycker om, dock inget jag kan gòra varje dag, och jag àr ràdd att jag ska dò av ensamhet hàr.
Mitt stora projekt fòr tillfàllet àr att hinna làsa bòcker, sà just nu làser jag minst hundra sidor om dagen, samtidigt som jag faktiskt fòrsòker gòra mina làxor... (àven om de inte àr nàgot annat àn làtta) Fòrmiddagarna àr ok, jag gillar som sagt skolan, men efter klockan fòr jag en stàndig kamp med tiden fòr att fà den att gà...
(Nu P, fàr jag allt igen fòr att jag klagade pà att tiden kan gà fòr fort...)
Ah well.. Jag har inte sà mycket mer att skriva an att allt flyter pà, att jag i ena sekunden trivs hàr och att jag i andra hàller pà att dò.
Att jag i ena sekunden saknar mitt liv hemma, att jag i andra inte tror att det kommer att bli bàttre dàr.... Jag àr tròtt pà att vara ensam, har jag inte haft tillràckligt av det i mitt liv? Mer àn det? Nà...
JAG SAKNAR ER!!!!
Jag har fortfarande inte riktigt bestamt mig fòr vad jag tycker om den har resan. jag àngrar absolut inte att jag àkte, eftersom om jag INTE hade gjort det hade jag àngrat mig for resten av mitt liv.
Jag gillar skolan, och jag àlskar florens.
Jag vet inte vad jag tycker om att vara hàr dock, eftersom jag spenderar mycket tid sjàlv, och kànner mig ofta ganska ensam.
Jag ska som sagt ge det nàgra veckor. (Ganska ofta gàr jag omkring och tànker, men nu har jag i alla fall klarat mig igenom en vecka... men det har jag inte, jag har bara klarat tvà och en halv dag, det àr helt otroligt vad tiden gàr làngsamt nàr man àr sjàlv......)
Jag saknar min làgenhet och mitt hem nà sà otroligt.
Min lilla tyska àr intressant att bo med, hon kastar mat òver hela golvet och diskar med tvàl, fòr att hon inte kinde fà ut det sista diskmedlet ur flaskan. .. som tur var det min tur att laga mat igàr....
Igàr spòregnade det mer àn vanligt hàr, och jag bestàmde mig dàrfòr att gà pà en làng upptàckarfàrd i Florens. Under ett rosa parraply med glas vegas som soundtrack begav jag mig alltsà ut fòr att fà ett grepp om vart jag bor. Det àr en mycket vackr stad, och jag trivs pà de trànga gatorna mellan de vackra husen. Jag har hittat massor av saker jag vill ha, och mànga platser jag faktskt tycker om, dock inget jag kan gòra varje dag, och jag àr ràdd att jag ska dò av ensamhet hàr.
Mitt stora projekt fòr tillfàllet àr att hinna làsa bòcker, sà just nu làser jag minst hundra sidor om dagen, samtidigt som jag faktiskt fòrsòker gòra mina làxor... (àven om de inte àr nàgot annat àn làtta) Fòrmiddagarna àr ok, jag gillar som sagt skolan, men efter klockan fòr jag en stàndig kamp med tiden fòr att fà den att gà...
(Nu P, fàr jag allt igen fòr att jag klagade pà att tiden kan gà fòr fort...)
Ah well.. Jag har inte sà mycket mer att skriva an att allt flyter pà, att jag i ena sekunden trivs hàr och att jag i andra hàller pà att dò.
Att jag i ena sekunden saknar mitt liv hemma, att jag i andra inte tror att det kommer att bli bàttre dàr.... Jag àr tròtt pà att vara ensam, har jag inte haft tillràckligt av det i mitt liv? Mer àn det? Nà...
JAG SAKNAR ER!!!!
la prima giorna...
ok, det var en mycket ensam och ledsen annka som stod vilsen pa florens flygplats igar eftermiddags, och det var en annu vilsnare och ledsnare annka som satt krossad i det valdigt vita rummet i en liten lagenhet pa trappvagen i florens.
Hon ville bara bara HEM, med sa stora versaler att det inte finns plats pa hela internet....
Hon klamrade sig fast vid varende sms fran P och ville bara tillbaka till hans underbara bil och kanslan av att vara totalt och tryggt hemma.
Idag ar det battre...
Jag har varit i skolan och traffat folk, den sota tyskan E jag bor med ar valdigt trevlig och jag trivs med att hanga med henne...
Jag trivs med min enda kurskamrat, engelska T, som iof ar typ 40, men valdigt trevlig.
Jag kanner mig fortfarande ENSAM, men inte lika, och jag vet inte an om jag vill stanna alla atta veckorna, men jag ska ge det atminstande tre.
E aker hem pa lordag och en vecka efter det aker T hem, sen kommer det en person till att bo med mig, och beroende pa henne lr honom far vi se hur jag gor.
Jag saknar P sa mycket att jag kanske dor, men jag gillar resten av florens.
Skolan ar trevlig och jag gillar verkliogen att lara mig nya sprak.
Verkligen, jag borjar bli intresserad och tycker att det ar kul...
Men samtidigt sa vet jag att alldeles innan jag akte till italien sa upplevde jag for forsta gangen i mitt liv samhorighet och total trygghet i ett hem och med en person, och jag kande mig ung for forsta gangen pa tva ar, och... jag vill kanna mig ung innan jag hinner bli gammal....
och jag har fortfarande det stora problemet universitetet hangande over mig. sa annka mar inte saaa bra just nu...
Men hon kommer att overleva.
^^
Vi far se, om jag tycker att tiden har ar bortslosad tid av trygghet lr oim jag anser det vara vardig tid av livserfarenhet, jag kommer som sagt att ge det tre veckor, och en dag kans ungefar som ett ar, sa.... vi far se, vad jag vill gora med mitt liv..
Nagra roliga saker som hant ar dock att jag upptackt att jag har lag overlevnadsinstinkt.
E har just kokat te i en stor kastrull, och jag ska gora pasta, kastrullen star pa en eld. hon slacker elden, jag lyfter upp kastrullen.
Det gjorde jaaaavligt ont, och nu har jag ett brannsar pa handen ^^
E ska gora tomater och agg. Jag sitter och laser i rummet bredvid.
Ett skrik hors och jag tittar upp mot en stor eldexplosion i koket. Min forsta tanke: oh. det brinner i koket.
Jag fortsatter lasa......
Jag reagerar ungefar fem sekunder senare: ..... det brinner i koket?
...Jag gar for att titta vad som hant.
E har hallt tomater, dvs vatten i kokande olja. Det brinner, hennes (och allas) naturliga reaktion ar att satta den under kranen, hon ska just vrida pa och jag skriiker i panik: NEJ, gor det inte, gor inte det!! wft! dont do THAT, DONT DO THAT!!!!
... det ar ocksa trevligt att leva med nagon som ar lika forvitrrad som jag, hon tappar bort saker lika ofta som jag och ar lika forvirrad...
Det ar synd att hon ska hem sa snart, om hon hade stannat langre hade jag gillat det mycket mer.
Sen ar jag valdigt trott....
Pa mina lektioner maste jag hela tiden tanka pa tre sprak samtidigt...
Engelsa, italienska och svenska, det ar valdigt frustrerande
Jamt nar jag tanker lr koncentrerar mig borjar jag automatiskt prata svenska, och sen nar jag inser att ingen forstar mig fortsatter jag prata svenska for att jag ar forvirrad....
Men for tillfallet trivs jag, och mar bra for att vara i den situation jag ar, sa...
vi hors
Jag kommer antagligen titta in har ofta och uppdatera mig, saaaa
KOMMENTERA!
alskar er!
Hon ville bara bara HEM, med sa stora versaler att det inte finns plats pa hela internet....
Hon klamrade sig fast vid varende sms fran P och ville bara tillbaka till hans underbara bil och kanslan av att vara totalt och tryggt hemma.
Idag ar det battre...
Jag har varit i skolan och traffat folk, den sota tyskan E jag bor med ar valdigt trevlig och jag trivs med att hanga med henne...
Jag trivs med min enda kurskamrat, engelska T, som iof ar typ 40, men valdigt trevlig.
Jag kanner mig fortfarande ENSAM, men inte lika, och jag vet inte an om jag vill stanna alla atta veckorna, men jag ska ge det atminstande tre.
E aker hem pa lordag och en vecka efter det aker T hem, sen kommer det en person till att bo med mig, och beroende pa henne lr honom far vi se hur jag gor.
Jag saknar P sa mycket att jag kanske dor, men jag gillar resten av florens.
Skolan ar trevlig och jag gillar verkliogen att lara mig nya sprak.
Verkligen, jag borjar bli intresserad och tycker att det ar kul...
Men samtidigt sa vet jag att alldeles innan jag akte till italien sa upplevde jag for forsta gangen i mitt liv samhorighet och total trygghet i ett hem och med en person, och jag kande mig ung for forsta gangen pa tva ar, och... jag vill kanna mig ung innan jag hinner bli gammal....
och jag har fortfarande det stora problemet universitetet hangande over mig. sa annka mar inte saaa bra just nu...
Men hon kommer att overleva.
^^
Vi far se, om jag tycker att tiden har ar bortslosad tid av trygghet lr oim jag anser det vara vardig tid av livserfarenhet, jag kommer som sagt att ge det tre veckor, och en dag kans ungefar som ett ar, sa.... vi far se, vad jag vill gora med mitt liv..
Nagra roliga saker som hant ar dock att jag upptackt att jag har lag overlevnadsinstinkt.
E har just kokat te i en stor kastrull, och jag ska gora pasta, kastrullen star pa en eld. hon slacker elden, jag lyfter upp kastrullen.
Det gjorde jaaaavligt ont, och nu har jag ett brannsar pa handen ^^
E ska gora tomater och agg. Jag sitter och laser i rummet bredvid.
Ett skrik hors och jag tittar upp mot en stor eldexplosion i koket. Min forsta tanke: oh. det brinner i koket.
Jag fortsatter lasa......
Jag reagerar ungefar fem sekunder senare: ..... det brinner i koket?
...Jag gar for att titta vad som hant.
E har hallt tomater, dvs vatten i kokande olja. Det brinner, hennes (och allas) naturliga reaktion ar att satta den under kranen, hon ska just vrida pa och jag skriiker i panik: NEJ, gor det inte, gor inte det!! wft! dont do THAT, DONT DO THAT!!!!
... det ar ocksa trevligt att leva med nagon som ar lika forvitrrad som jag, hon tappar bort saker lika ofta som jag och ar lika forvirrad...
Det ar synd att hon ska hem sa snart, om hon hade stannat langre hade jag gillat det mycket mer.
Sen ar jag valdigt trott....
Pa mina lektioner maste jag hela tiden tanka pa tre sprak samtidigt...
Engelsa, italienska och svenska, det ar valdigt frustrerande
Jamt nar jag tanker lr koncentrerar mig borjar jag automatiskt prata svenska, och sen nar jag inser att ingen forstar mig fortsatter jag prata svenska for att jag ar forvirrad....
Men for tillfallet trivs jag, och mar bra for att vara i den situation jag ar, sa...
vi hors
Jag kommer antagligen titta in har ofta och uppdatera mig, saaaa
KOMMENTERA!
alskar er!
