ancora venerdi
Jag skulle ljuga om jag sa att den ha veckan inte varit ett helvete.
Jag skulle ocksa ljuga om jag sa att den varit det hela tiden.
Ensamheten har hunnit ikapp mig och jag har pa nagot vis for forsta gangen fattat hur lang tid tva manadr ar, kanske for att jag slutligen bestamt mig for att stanna har hela tiden ut.
Jag vill verkligen inte, jag vill bara hem.
Igar stadade jag koket i lagenheten dar jag bor och jag langtade hem sa jag nastan inte kunde andas.
Kroppen kandes som bly och trycket over min lungor hotade att kvava mig.
Anledningen var nog att jag insag att aven om jag nastan spendrat mer tid i den lilla lagenheten pa trappvagen an i min egen lilla lagenhet sa kommer det har aldrig att bli mitt hem.
Har stadar jag for att jag tycker att jag maste, for att jag har ett ansvar mot min vardighet men ocksa till min hyresvard. I hemmastad och i mitt eget lilla oranga (nu roda forstass) kok stadar jag for att JAG vill ha ordning, for att MINA saker ska vara rena och for att jag trvis nar mitt hem ar fint. Florens ar inte mitt hem, och det slog mig sa fruktansvart hart att jag bara ville do.
Men.
Jag har anda beslutat mig for att stanna.
Jag vet inte varfor. Av manga anledningar antar jag. Och jag ska vara helt arlig nar jag sager att jag inte vet hur jag kommer att ma nar jag kommer hem.
Igar tillat jag mig att ma skit.
Jag har sovit hela veckan (forutom nar jag gjort saker med folk fran skola eller varit pa lektioner), jag har inte orkat ta tag i mina laxor (och upptackt att man inte tanker sa bra och logiskt nar man stressgor laxorna till frukosten precis nar man vaknat), och helt enkelt gett upp.
Men sa kan man ju inte halla pa. De har veckorna skulle ju bli min traning i att tanka possitivt?
Igar gick jag till affaren sent pa kvallen, kopte brod, apelsinjuoce och choklad till middag, drankte produktivt mina sorger i en god (i alla fall for mig) maltid, och tillat mig att lasa hela natten.
Nu: har jag matt daligt pa riktigt och tagt ut det rejalt, och nu ar det dags att rycka upp mig.
I helgen ska jag umgas med harliga manniskor och pa sondag SKA jag plugga, och antligen borja gora det jag i princip kom hi for. och sen ska jag ha en fin tid har. och lara mig saker. framforallt att tanka possitivt och njuta av nuet, jag ar inte en nuet-manniska, men jag kan se de klara fordelarna med det.
*thurubestamd*
Sa ha en trevlig helg mina kara vanner, och onska mig lycka till!
Jag skulle ocksa ljuga om jag sa att den varit det hela tiden.
Ensamheten har hunnit ikapp mig och jag har pa nagot vis for forsta gangen fattat hur lang tid tva manadr ar, kanske for att jag slutligen bestamt mig for att stanna har hela tiden ut.
Jag vill verkligen inte, jag vill bara hem.
Igar stadade jag koket i lagenheten dar jag bor och jag langtade hem sa jag nastan inte kunde andas.
Kroppen kandes som bly och trycket over min lungor hotade att kvava mig.
Anledningen var nog att jag insag att aven om jag nastan spendrat mer tid i den lilla lagenheten pa trappvagen an i min egen lilla lagenhet sa kommer det har aldrig att bli mitt hem.
Har stadar jag for att jag tycker att jag maste, for att jag har ett ansvar mot min vardighet men ocksa till min hyresvard. I hemmastad och i mitt eget lilla oranga (nu roda forstass) kok stadar jag for att JAG vill ha ordning, for att MINA saker ska vara rena och for att jag trvis nar mitt hem ar fint. Florens ar inte mitt hem, och det slog mig sa fruktansvart hart att jag bara ville do.
Men.
Jag har anda beslutat mig for att stanna.
Jag vet inte varfor. Av manga anledningar antar jag. Och jag ska vara helt arlig nar jag sager att jag inte vet hur jag kommer att ma nar jag kommer hem.
Igar tillat jag mig att ma skit.
Jag har sovit hela veckan (forutom nar jag gjort saker med folk fran skola eller varit pa lektioner), jag har inte orkat ta tag i mina laxor (och upptackt att man inte tanker sa bra och logiskt nar man stressgor laxorna till frukosten precis nar man vaknat), och helt enkelt gett upp.
Men sa kan man ju inte halla pa. De har veckorna skulle ju bli min traning i att tanka possitivt?
Igar gick jag till affaren sent pa kvallen, kopte brod, apelsinjuoce och choklad till middag, drankte produktivt mina sorger i en god (i alla fall for mig) maltid, och tillat mig att lasa hela natten.
Nu: har jag matt daligt pa riktigt och tagt ut det rejalt, och nu ar det dags att rycka upp mig.
I helgen ska jag umgas med harliga manniskor och pa sondag SKA jag plugga, och antligen borja gora det jag i princip kom hi for. och sen ska jag ha en fin tid har. och lara mig saker. framforallt att tanka possitivt och njuta av nuet, jag ar inte en nuet-manniska, men jag kan se de klara fordelarna med det.
*thurubestamd*
Sa ha en trevlig helg mina kara vanner, och onska mig lycka till!
Kommentarer
Postat av: Sandra
Lycka till, mia cara sorella!
Ti amo <3
Trackback
