framtid...

Igår var jag ute och sprang i den varma vårsolen.
Sex kilometer sprang jag och det gjorde ont i hela kroppen.
Jag har inte ätit ordentligt på över en vecka, jag har inte tränat på tre månader, mina muskler är svaga och spåret lerigt.
Jag sprang och sprang. Inte gick det fort, men jag kom frammåt.
Uder tiden hade jag tid att tänka och fundera igenom.
Fundera igenom allt som gör ont och är svårt. Fundera igenom allt jag är rädd för, måste göra och måste låta bli att göra.
Trycka på alla själens blåmärken och känna efter vad som är brutet och hur lång tid det tar att läka.

Och det gav mig hopp.
Jag har gjort det här förut.
Det gör ont, men det går att springa ändå.
Sorg är bara sorg, problem är bara problem, rädsla går att övervinna.
Visst, livet kanske är skit, jag kanske har svårare att tackla.
Jag kanske är dryg, ful, jobbig, fet, tråkig och pratar för mycket om för lite.
Jag kanske alltid ser mer än vad det är, kanske alltid kommer att ha ont, men fan att jag tänker ge upp för det.

Jag     tänker    bli    lycklig..

jag har bestämt mig.
Igen.
Jag tänker kämpa och springa.
Jag tänker leva.
Och jag tänker tycka om det.
basta


Ma, e difficile.
So questo.
Peche...
Forse... ogni giorno, ogni mattina, sveglio abbasstanza felice.
Penso che... questo non sia male, non io abbia besogno a te ancora.
Sono felice che siamo amici, sono felice che sai in la mia vita ancora.
E, so che non possiamo incontrare molto, so che questo mai puo essere come era in la inizio di questo anno, so che mai sara nio ancora. Mai. So che hai altri amici adesso, una altra vita ora.
E in le mattine questo non c'e abbastanza duro. Te lo promitto.
Ma,, poi forse mi telfoni, e devo solo ascoltare il tuo voce e sono perso. Sono ancora triste, e voglio te ancora.
E non c'e solo te che devi temop, sai? perche... anchio devo un po di tempo.
Perhe voglio essere con te tutto il tempo. tutto. E so che questo non é possibile.
E questo é va bene.
Ma non mi sento securo con te ancora. Non posso parlare, non posso telfonare come presto.
E va bene qando siamo con i tui amici, peche li mi piacono multo. E e divertente incontrarli.
Ma adesso, quando c'e solo noi, e difficile per me parlare. Perche ho paura.
Tantissimi di paura.
Di perdero te. Per sempre.
Di io sia troppo per te. E questo fa che io forse non sia basta. Forse sia lontano adesso. Ma questo é perche io ho paura.
E, non so.... Non so come il futuro.
mi hai prometteri che non mi lasceri, ma... non posso credere, perche io sono io, sai?
e HO PAURA! va fa'n culo, ho paura!
E non so!
Non so niente!
Non so che cosa voglio dire...
Forse solo che questo e difficile, e che io non so ancora, e che io ho paura.
E che voglio dare tempo a te, ma anche che questo e difficile.
Ma: ti amo. E voglio essere amici.
Abbiamo bosogno di tempo.
E videremo.
si

Kommentarer
Postat av: Hans

Som jag sa till dig tidigare, jag är grymt avundsjuk på din skriftliga förmåga syrran.



Och också som jag sa tidigare, oändligt imponerad av din förmåga att fortsätta kämpa.



"Jag kanske är dryg, ful, jobbig, fet, tråkig och pratar för mycket om för lite."



Ibland, nej, ibland, verkligen inte, sällan, väldigt ofta men det gör jag med. I den ordningen.

Och ja, jag var tvungen att ge en sån kommentar. Det brukar jag liksom göra, det är lite min grej :P





Och det här är nog första gången Babbelfish har hjälpt mig.



//son frère et ami.

2009-04-06 @ 00:35:57
Postat av: Therese

Jag håller på dig Annika. Bara du vill så kan du. Det vet jag. Och det verkar som om du vill. Så det här klarar du av! =D



Vad betyder det som står på italienska?

2009-04-06 @ 23:29:35
URL: http://mysticlady.wordpress.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0