archaeon

Idag har varit en dag i flykt.
Det började bra med plugg och ordning, sen blev det skönlitteratur och några bloggar.
Sen stress och plugg igen.

Jag flydde ut och tog kameran till ängarna, där jag alltid trivs, där jag alltid hör hemma.
Regnet därute från min senaste promenad har frusit till is och det ligger ett lager över gräset.
Jag spenderade en del tid med att målmedvetet stampa sönder den och vara arg.
Vara arg och ledsen på min bok, vara arg på mitt liv, på min skola och på mig, vara arg på mitt förflutna och min dumma hjärna, på min framtid och ännu mer på mig, på allt jag förstör och flyr från. Att få stampa och krossa och få ut mitt stressadrenalin ur kroppen var en målmedbveten sysselsättning och var bra terapi.
Sen kom jag till mitten av isen där inte allt frusit och jag blev blöt om fötterna.
Sen blev jag lugn.
Jag Fotade den vackra isen och den vackra värden och var ledsen, lycklig och arg och orolig på samma gång.
 Jag gled omkring ett tag på en fläck jag inte hunnit krossa, och som var stark nog att bära mig. Då och då stannade jag för at fånga ett fint mönster.

På vägen hem fastnade jag vid en nyponbuske i tio minuter.

Sen dog jag av min bok.