archaeon

Min morgonrock luktar inte längre du.
Jag har bytt lakan sen du sov här sist.
Det finns snart inga spår kvar av att det en dag var vi, en gång fanns lycka.

Idag ska jag gå den vägen vi gick sist, jag värkande och oförståerlig.
Vänta där jag blev omhållen av dig, gråtandes och i ett desperat försök att hålla dig fat och nära.
Idag ska jag gå och stå där ensam, utan dig.
Precis som resten av livet.

Resten av livet jag funnit trygghet i att du skulle dela med mig.