archaeon

Om det var mojligt att spy av hemlangtan (nagot det verkligen kanns som skulle kunna vara mojligt) sa skulle folk tro att jag led av svar maginfluensa varje sondag. Veckorna kan vara underbara, kvallarna njutfulla, lardagarna harliga, men sondagarna... Instangd pa mitt rum, ensam mot varlden och allt jag har att tanka pa ar hur lang tid jag har kvar och den enorma hopplosheten i tid och ensamhet. Kanslan blir for stor for mig och jag maste andas lugnande och dyka in i en fin bok for att inte spy, spy eller brista som de sproda knopparna om varen. Och visst gor det ont. Men sondagen passerar under ett tacke i en bok, och nu ar det atrigen en ny vecka. Jag ar tillbaka i klassrummet, jag pratar, jag skrattar och jag lever. Och de nya knopparna? Ja de har slagit ut over hela Florens och varen ar har. Nog for att varen ur min lilla svenska synvinkel redan var har i februari, men nu ar jacka ett minne blott och fraknarna trangs pa nasan for att njuta av solen. Vilket jag ocksa passar pa att gora korta stunder med en glass i handen och lyckokansla i magen. Varen ar har, Florens ar kvar, jag har mycket att lara nar jag orkar och tillrackligt att gora for att vara glad.