archaeon

Idag händer det.

Jag vaknade i morse med Älskades kropp bredvid min.
Jag kunde njuta av att höra honom, se honom och känna honom hos mig.
I mörkret i vårt sovrum insåg jag hur bra jag haft det den senaste veckan. Hur bra jag mått, hur lycklig jag har varit.
Hur vi levt tillsammans precis som vi gjorde innan de är jobbveckorna, hur jag kommit hem till honom varje kväll, ätit med honom varje kväll, hur vi haft våra mornar tillsammans.
Vårat liv

Idag tar jag första steget bort från det.

Idag åker jag till allas vår huvudstad, för att sova i ett rum i en främmande lägenhet, hos en främmande människa, i en främmande miljö.
Imorgon ska jag möta främmande människor i en främmande skola och efter nästa vecka ska jag tillbringa minst fem månader utan mitt liv med älskade.

Vad ger jag upp?
Vad kommer jag att tjäna?

Just nu är jag liten och rädd i stora världen.
Jag går inte med stora starka steg, utan ligger helst still i min älskades famn.
Men imorgon?

Vi får se.

Det här ar vad jag alltid velat göra.

Flytta från hemmastad och se lite av värden.
Leta efter äventyr och nya hem.
Se framtiden och faktskt greppa.

Så rädd för att bli ensam.

Så förväntansfull mot livet.

Hjälp?

Om att springa runt och vara yr.
Virvla världen omkring mig i så mycket händelser och planer att jag alltid har något att tänka på, något att kämpa för.
Att planera.
Att se in i framtiden och sakna det förflutna.
Att se framåt.

Att "packa" betyder ligga på en säng med en dator och en bok och egentligen vara väldigt rädd för förändringar och nya sorger.

Att aldrig lyckas hoppas.

Att ag alltid ska ge upp innan jag försökt.

Att beslutsamt resa mig och packa lite till, för framtiden kommer vare sig jag vill det eller inte. Och jag tänker fanimig göra det bästa av den.
Trots att det är svårt.

Nu var det länge sen jag skrev.

Jag vet inte varför.

Det har hänt mycket, och jag har känt mycket.
Jag har varit arg, ledsen och förtvivlad.
Haft ånest, varit stressad, inte orkat och jag har gnällt.

Jag har varit rastlös.

Jag har sökt till stockholm för att plugga. Hittat hyr-rum, kommit in.
Haft ångest.
Lämna underbara älskade hemma,

Lämna vårat liv och vårat varje-dag-tillsammans som varit det underbaraste som hänt mig.

Tackat ja.

Jobbat fem veckor i sträck varje dag med älskade fem mil ifrån mig.
Ha tre lediga dagar av underbar frihet hemma hos honom,
Träffats på helgerna när han är ledig och jag jobbar nio samt elva timmar och är trött, gnällig, omöljig och  stressad.
och trött. Framförallt trött.

Varit ledig.
kört bil.
Jobbat igen.
Sagt upp lägenheten.
Haft ångest.
Beslutat mig att det här är possitivt och något jag velat göra hela mitt liv.
Beslutat att vara fri och modig.

Längtar så mycket efter imorgon då han kommer hem och vi har två underbara veckor tillsammans.

Sakta tagit upp livet igen.

Gått på stan

Stickat

Plockat blåbär och tagit promenader.

Börja blogga igen?

ja.