archaeon

Förra veckan var ett helvete.
Skitig cykeltur som stack i ansiktet av vass snö, tröjor som blev blöta i vattenpöl och sen dålig lektion där jag var sämst och värdelös.
En annan tråklektion.
Ensamhet.
Sällskap av en bok som stal mitt hjärta och stampade på det.
Ingen ork.
För mycket kärlek till personer som inte ens finns. Som jag aldrig kommer att få. Längtan till en plats som är fiktiv. Längtan till något jag aldrig kommer att ha.
Ensamhet.
Bråk.

På lördagen fick jag nog av missär och beslutade för att värma kropp och själ med ett bad.
Så jag gick ner i källaren och eldade eldade och eldade, och skrubbade badkaret så ryggmusklerna värkte. För att få rent och fint och varmt.
Mina händer skrumpnade och hela huset stank artificiell citrus.
en stund gick jag upp till mamma och parky och skrattade sönder mina inälvor åt Billy Connolly i det sista avsnittet.

sen badade jag.
Jag hatar mitt hus.
Jag slet och slet och slet, men varmvattnet i behållaren räcker bara till ett halvt badkar, och källaren är kall.
Trots vattenkokare och lite hjälp så slutade det med att jag låg i vatten som bara knappt var varmare än mig, och som inte täckte mina uppdragna knän och lår, eller mina fötter, beroende på hur jag låg.
...Det var rätt skönt, och lungt i typ en kvart, sen frös jag.
Failure.

Söndagen var balsam, fest hos B, och jag var glad och nöjd.
Sen bråk med älsk där jag grät och grät och grät, och det känndes som om något lossnade, och nu är det bättre, som om tårarna smälte en spänning mellan oss, och vi nu är närmare varandra igen, och det är mer än underbart.

Den här veckan har varit bättre.

Martlagning, skratt och tuffa serier med P och ljuva stunder med älskling gör mitt liv just nu.
Imorgon Ikea med sorella, och sen ska vi bygga bock bock bock, livet ska leka med julmust och glögg.
och skratt och glada vänner.
och julfika, pyssel och pepparkakor
och magont.
och lars vegas, adventens bakgrundsmusik och livets ljuva börjar.