ARRABIATO
ARG!
Jag ar sa ARG!!
Jag hatar manniskor, jag hatar att behova leva nara manniskor, ha kontakt med manniskor, interfiera (kan man saga sa) med manniskor som jag inte har lust att vara i narheten av, jag hatar att vara manniska och vara snall, och vanlig, och trevlig, och vara normal,jag hatar det!
Kan inte bara alla javla manniskor som jag inte tycker om lamna mig ifred??????
GUD vad irriterad jag ar!
Anyway.
Sa slutar jag aldrig att forvanas av och irritera mig pa mig!
Det ar helt stort vad jag ar jobbig!
NU, nar jag ar over halvtid har, och tvungen att aka hem, tycker jag forstass: men.... Florens ar ju mitt hem, det ar ju min stad, jag triiiivs juh har!!! Jag vill inte aka hem! Aldrig aka hem! Varfor maste jag det?
Kan jag aldrig bestamma mig???
Tydligen INTE!
Men... (aterigen) jag ser det i alla fall som ett gott tecken att jag gillar att bo har (det har jag gjort hela tiden, men nu langtar jag inte hem) och jag tanker njuta av de fa veckorna jag har kvar har.
Nar det kommer till kritan kommer det nog att bli ganska skont att komma hem, men som sagt jag tanker njuta av varje sekund har.
Nar jag kan.
Under tiden har jag mycket tid for mig sjalv, och hinner tanka igenom mycket som jag inte skulle ha tid till om jag var hemma.
Jag kan planera, tanka och fundera. Det ar bra, och jag utnyttjar tiden.
Sen har jag ocksa fullt av upplevelser har som ajg inte kan fa nagon annan stans, med manniskor som jag inte kommer att traffa nagon annan stans. (vilket ar tur i vissa fall, och traaaakigt i vissa)
Igar var jag pa bio har, och kan stolt tillkannagiva att jag forstod det mestan (men sa klart inte allt) som sades! *stolt*
Vi hade stora problem med att valja film, eftersm den italienska som vi ville se ite gick, den andra italiensk vi ville se gick for langt bort, och vi slutade helt enkelt upp med "il curioso caso di Benjamin Button" med Brad Pitt och Galadriel, sjalvklart dubbad till italienska i harlig sydeuropeisk anda.
Filmen var valdigt bra, och trots mina klasskamraters bestamda pastaenden att filmen ar sprillans ny, ar jag saker pa att Sorella har berattat om den filmen redan nar jag var tolv.
Men man kan ju aldrig vara saker.
Idag har jag varit pa museum igen, oh jag alskar verkligen att ga runt i tysta salar blad gamla tavlor och fantastiska statyer.
Det finns nog fa saker som ar sa rogivande.
Jag alskar det helt enkelt.
Nu ska jag hem och middaga (luncha, fast middag) i min lilla vita appertamento, och faktiskt gora laxan (igen!!).
Buonanotte e desidero vi un bellissima sera.
Jag ar sa ARG!!
Jag hatar manniskor, jag hatar att behova leva nara manniskor, ha kontakt med manniskor, interfiera (kan man saga sa) med manniskor som jag inte har lust att vara i narheten av, jag hatar att vara manniska och vara snall, och vanlig, och trevlig, och vara normal,jag hatar det!
Kan inte bara alla javla manniskor som jag inte tycker om lamna mig ifred??????
GUD vad irriterad jag ar!
Anyway.
Sa slutar jag aldrig att forvanas av och irritera mig pa mig!
Det ar helt stort vad jag ar jobbig!
NU, nar jag ar over halvtid har, och tvungen att aka hem, tycker jag forstass: men.... Florens ar ju mitt hem, det ar ju min stad, jag triiiivs juh har!!! Jag vill inte aka hem! Aldrig aka hem! Varfor maste jag det?
Kan jag aldrig bestamma mig???
Tydligen INTE!
Men... (aterigen) jag ser det i alla fall som ett gott tecken att jag gillar att bo har (det har jag gjort hela tiden, men nu langtar jag inte hem) och jag tanker njuta av de fa veckorna jag har kvar har.
Nar det kommer till kritan kommer det nog att bli ganska skont att komma hem, men som sagt jag tanker njuta av varje sekund har.
Nar jag kan.
Under tiden har jag mycket tid for mig sjalv, och hinner tanka igenom mycket som jag inte skulle ha tid till om jag var hemma.
Jag kan planera, tanka och fundera. Det ar bra, och jag utnyttjar tiden.
Sen har jag ocksa fullt av upplevelser har som ajg inte kan fa nagon annan stans, med manniskor som jag inte kommer att traffa nagon annan stans. (vilket ar tur i vissa fall, och traaaakigt i vissa)
Igar var jag pa bio har, och kan stolt tillkannagiva att jag forstod det mestan (men sa klart inte allt) som sades! *stolt*
Vi hade stora problem med att valja film, eftersm den italienska som vi ville se ite gick, den andra italiensk vi ville se gick for langt bort, och vi slutade helt enkelt upp med "il curioso caso di Benjamin Button" med Brad Pitt och Galadriel, sjalvklart dubbad till italienska i harlig sydeuropeisk anda.
Filmen var valdigt bra, och trots mina klasskamraters bestamda pastaenden att filmen ar sprillans ny, ar jag saker pa att Sorella har berattat om den filmen redan nar jag var tolv.
Men man kan ju aldrig vara saker.
Idag har jag varit pa museum igen, oh jag alskar verkligen att ga runt i tysta salar blad gamla tavlor och fantastiska statyer.
Det finns nog fa saker som ar sa rogivande.
Jag alskar det helt enkelt.
Nu ska jag hem och middaga (luncha, fast middag) i min lilla vita appertamento, och faktiskt gora laxan (igen!!).
Buonanotte e desidero vi un bellissima sera.
Kommentarer
Postat av: Sandra
Hmm, någon sådan film kommer jag inte ihåg att jag har pratat om. Iaf så kände jag inte igen handlingen när jag såg trailern på tv :P Men gammal är den inte. Det kanske bara var jag som såg in i framtiden :O
Postat av: Hanna
Jag kan lösa alla era problem. Filmen (Med Pitt och Blanchett) är sprillans ny. Relativt ny. Den kom ut förra månaden eller nåt sånt. Dock är historien lika gammal som "The Great Gatsby" eftersom "The Curious Case of Benjamin Button" är en novell av Scott Fitzgerald. Det här är även första gången den gjorts som film. Tah-da! (Läs nåt av Fitzgerald, han är skriver om 1920-talet och är fantastisk)
Trackback
