archaeon

Det regnar.
Hela tiden.
Visst tycker jag om regn och sa, men komigen, hela tiden.
ALLA i florens har parraply.
Gatorna ar valdigt tranga.
Det gor det lite komplicerat och valdigt intressant att forsoka ta sig fram.

Idag har varit en bra dag.
Jag och min lilla grupp italienskastudenter foljde i gasmarsh efter varan (hemska) dialoglararinna till en fantastisk italiensk marknad, med gronsaker (som kanske inte var speciellt fantastiskt for komigen det finns det i hemmastad med) och med ett hus FULLT av farskt italienskt kott och underbara italienska ostar!
Jag shoppade en bit UNDERBAR parmesanost for halva priset jamfort med den svenska marknaden.
Jag kanske ar i osthimlen har.

Om jag ar i osthimlen ar jag anda valdigt sprakkligt forvirrad.
Jag forsoker formiddagarna igenom tanka pa tre sprak samtidigt.
Vi lar oss ju alla (som ni trogna lasare och formodligen vanner forstatt) italienska, och lektionerna halls helt pa detta sprak (forutom nar vi maste fraga saker utover var italiensksprakliga formaga). Jag forstar oftast allt som sags, eftersom jag ligger lite fore min grupp (och Giapponesen lite fore Inglesen) och bara repeterar allt som jag lart mig tidigare i lilla Svezia.
Dessvarre, nar jag tanker, sa tanker jag pa svenska. Och nar jag ska forklara nagot for T, medan jag tanker sa ar min naturliga respons att forklara saker for henne pa svenska, eftersom jag bade ar konsentrerad, och tar forgivet att hon talar mitt sprak eftersom vi bada ar studenter.
DESSUTOM spenderar jag ju hela dagarna med att prata engelska med T, vilket ar bra, for da far jag trana den med, och hon ar dessutom imponerad over hur bra jag ar, vilket ar jattekul eftersom jag ar typ samst av mina kompisar ^^
anyway, + att om lektionerna for tillfallet inte ar pa italienska halls dom ju pa engelska, sa jag far oversattningen av alla italienska ord jag inte kan till engelska, och maste ga ett steg till for att forsta till fullo...
vilket gor min hjarna forvirrad.
 Sen kommer jag hem och pratar en slags blandning av svenska, tyska och engelska med E.
suck
 Maste vara varre for K dock, eftersom hon typ inte kan engelska, och typ inte kan italienska......
Men hon borde kanna sig hemma, eftersom florens kryllar av giapponeser som tar massor och ater massor av kort pa il Duomo, som ar mitt riktmarke i staden och det jag passerar vart jag an ska.

Anyway, sa kanske ni alla kara lasare (beundrare, trogna fans, vanner och ovriga kategorier) marker att jag borjar trivas i Firenze.
Sallskapet ar bra, i atminstane en och en halv vecka till, boendet ar mysigt i atminstande tva dagar till, och i forrgar fick jag tillockmed en hel (!!!!) varmdusch, valdans skont.
Och jag fryser inte sa mycket om natterna langre... jag har tillockmed borjat sova utan halsduk nu... det ar bra lr hur?
Darremot sa har vi mygg overallt i varan lagenhet!!!
mygg??
nu?
wtf? jag orkar inte!
Mina hander (som ar det enda forutom mitt huvud som inte ar tackt med klader nar jag sover) ar alldeles rodprickiga av elaka, kliande sma helvetesmyggbatt....
Javla djur.

Men men. Jag lever och mar forvanansvart bra.
Jag lever i standig ambivalens mellan hemlangtan och att vilja vara har for evigt.
Ena stunden tycker jag att tva manader ar for lite och att de kommer att ga for fort,. andra stunden fattar jag inte hur jag ska klara mig genom veckan.
Jag sa som jag tidigare sagt ge det tre veckor, for att fa lite perspektiv, och sedan bestamma mig for vad jag ska gora med min tid.
Ambivalens ar min grej och det enda som stabiliserar det ar tid och lagom mycket tanke.

Jag avslutar dagen med ett valdigt fint italienskt ord jag fick lara mig i gar.
Lunaetica, i standig forandring, som manen.
Nagot som enligt mig beskriver mitt mentala tillstand mycket trevligare an det mesta andra ord jag hort.

Vi ses igen nar jag hittar en dator, vilket jag bestamt ska bli ca 4 ggr i veckan.
i alla fall for bloggen.

Ciao Belle e Belli!