underbart och fruktansvärt

Idag var dag med R.
Hela dagen, han och jag, bara.
Han är underbar, han är fortfarande han.

Jag låg i hans mjuka mörker, andades hans lukt, höll om det tryggaste i mitt liv. Njöt av honom.
och gick under.
För att han ändå inte är min, och inte längre min trygghet alls.
För att vi bara är vänner.
Vi båda klamrade oss så gärna fast vid den fysiska tryggheten i något vi inte längre har mentalt.
Aj.
Oj.
Fan.

Men dagen var bra.
Vi hade kul.
Kvällen på max satt vi och diskuterade alla bra och dåliga saker, och vi skrattade som fan åt allt vi kommer lyckas och misslyckas med i framtiden.
Om det vi känner just nu och det vi kan se fram emot sen.
Jag älskar honom!

Men är förvirrad.
Jag vill ha honom tillbaka så mycket att det gör ont, men ändå är jag nyfiken på något nytt....

Hej du osäkra framtid?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0